Autoimmun x3 är nog!

Igår kväll blev jag nästan bokstavligen golvad av en tanke men som tur var samlade jag mig, letade info och pratade med en vän. Idag har jag varit och kollat ögonen hos optikern och bokat tid hos läkare.

Men jag tar det från början. Jag har alltså tre olika autoimmuna sjukdomar, vitiligo, celiaki och perniciös anemi och fick dem i den ordningen, eller iaf fick diagnoserna. Vitiligon kom när jag var 12-13 år och började med en liten vit fläck på handen. Vitiligo handlar om att man fläckvis "tappar pigment" (tänk Michael Jackson som jag hade hoppats få se svart igen och därmed veta att det fanns bot). Kan säga att det inte var helt lätt att vara tonåring med vita fläckar överallt, för vid de laget fanns de på varenda kroppsdel. Jag kommer ihå en solig dag vid Prången. Jag stod på bryggan omringad av killar och tjejer som pekade och talade om att jag var ful och äcklig och inte borde få visa mig i baddräkt. Synnerligen effektiv då det dröjde över 15år innan jag visade mig i baddräkt igen...ok nästan. På utlandssemestrar tvingade jag mig till det men i övrigt lät jag bli att bada. Under graviditeterna försvann alla fläckar från mitt ansikte = himmelskt! Tyvärr är de tillbaks vilket stör men inte är mycket att göra åt, eller inte värt att göra något åt. Man kan prova med medicinering samtidigt som man solar i speciella solarier på sjukhuset men då måste man knalla runt med solglasögon och heltäckande klädsel så fort man är ute...jobbigt. Man kan också prova diverse krämer, kastanjevatten, puder mm... been there & done that men det blir inte särskilt bra och huden blir hemsk av att inte kunna andas ordentligt. Så, jag konstaterar att jag är som jag är och så är det bra med det.

Celiakin (glutenintolerans) fick jag diagnos på 1997 efter att ha varit sjuk mer eller mindre hela mitt liv. Det tänker jag inte ens berätta om för det var några riktigt tuffa år innan diagnos. Jag vägde 43Kg, skickades runt hela SÄS och fick diagnoser som panikångest, hypokondriker mm. Nåja, efter ett år på glutenfri diet mådde jag bättre än någonsin och även om min mage aldrig blir normal efter alla år utan diagnos så uppför den sig för det mesta. Att äta glutenfritt är inte heller något större problem, det finns alltid något och kunskapen blir bättre och bättre överallt i samhället.

Perniciös anemi är den senaste åkomman och innebär att jag inte kan ta upp vitamin B12 på normalt sätt utan måste ta injektioner varje månad. DET är uppåttjack på riktigt kan jag tala om! Tyvärr har effekten inte varit lika bra den senaste tiden vilket jag iofs inte funderat närmare på, sån't händer ibland och jag har varit stressad och haft influensa. Men under de år, ca sex, som jag tagit B12 sprutor har jag mått mycket bättre så inte heller denna åkomma har stört så mycket.

I samband med min första batalj med utbrändhet 2009 fick jag dubbelseende på höger öga, eller mer att allt har skuggor vilket gjorde det besvärligt att läsa, köra bil och se på tv. I samband med influensan kom det tillbaks och jag tänkte att det kanske har med sjukdomen att göra...men det har inte försvunnit utan blivit värre. Detta har jag klurat väldigt mycket på, det går inte att låta bli för suddet och skuggorna finns ju där konstant. Så helt plötsligt igår kom jag på att det är symptom på ytterligare en autoimmun sjukdom, en jag absolut INTE vill ha! MS (multipelskleros) börjar ofta smygande på detta sätt. Nu kan man tycka att jag är hypokondrisk och överreagerar men det ÄR så att om man har en autoimmun sjukdom drabbas man ofta av fler.

Första tanken var, stick huvudet i sanden så går det säkert över som det gjorde sist. Förra gången kollade jag ögonen och fick remiss till ögonmottagning utan att fel hittades. Men så pratade jag med en vän som har MS och han sa till mig på skarpen att kolla upp det genast, hans MS började med synproblem på ena ögat. Sagt och gjort, optikern hittade inget fel idag (förutom att glasögonen är gamla och att jag borde ha nya bågar). Nu är läkartid beställd och jag är rätt skraj måste jag säga. Men det är väl bara att komma över det och hoppas på det bästa....det KAN ju vara stress eller nåt?! Men det är bäst att utesluta annat för annars slutar jag väl aldrig att tänka på det.

Bilden nedan har jag lånat här. Kommer ihåg att jag blev glad när jag på 80-talen hittade bilder av MJ där det tydligt syntes att han hade vitiligo och tapetserade väggarna med dem. =) Jösses, nu har jag nästan skrivit en hel bok, sorry att det blev så långdraget!

Köpa grisen i säcken...igen?

Min mobil håller på att dra sitt sista andetag och den är inte ens ett år!! Nej, jag tog inte den dyra extra försäkringen... Jag ska ta väl hand om den så att den kanske överlever tvångsabonnemanget iaf. På ett sätt är det lite skönt för jag är inte 100% nöjd med den men efter mycket testande av olika appar trivs vi rätt bra ihop. Ja, förutom att den startar om sig själv stup i kvarten, eller iaf några gånger per dag. Som tur är så gör den det på egen hand och lösenordet behövs inte ens vid dessa tillfällen men självklart händer det alltid när jag behöver mobilen.

Så, nu funderar jag på ny mobil vilket är en hel vetenskap! Jag kan inte för mitt liv förstå varför mobiler är en av få prylar som man inte ens får testa i affären innan man köper utan man får förlita sig till diverse tester. Tester i all ära men eftersom alla tycker olika så blir de gärna missvisande. Jag vet dock att jag ska ha en Androidlur! Jodå, iPhonen lockar men öppen källkod är viktigare och mer intressant för en Linuxvän som mig.

Någon som har tips på mobil? Jag är inne på min tredje Samsung men har inte varit toknöjd med någon av dem men hoppas ändå att nästa ska vara klockren, Galaxy S2 ser najs ut. HTC eller LG är också ett alternativ men även andra märken bara de är grymt bra!

Sen har jag surfat runt och studerat Paddor (iPad) varför måste man ha en? =) Vill så gärna men kan inte riktigt övertala mig själv...hjälp till vettja! Just det, funderar på att kasta ut tjockteven när vi flyttar eftersom den inte är flyttbar utan att man är minst två personer som baxar runt eländet. Å andra sidan känns det lite exotiskt att ha kvar den....så platt sak får nog vänta ett tag. Prylgalen? Moi??!!

Har vi inte kommit längre än så här?!?

I dagens Aftonblad kan man läsa ett inlägg om föräldraskap och jämnställdhet, HÄR. Jag håller inte med om allt de skriver men mycket av det stämmer. Självklart borde det vara mer jämnställt men varför är det då så himla svårt? Jag tror att många kvinnor inte vill släppa ifrån sig ansvar för barnen men i synnerhet bebisar. Och, om pappan inte får ta ansvar direkt och skapa en stark anknytning till barnet så fortsätter det ofta att vara ojämnställt.
Jag vet inte hur många kvinnor jag hört säga att de aldrig skulle släppa ifrån sig amningen *suck*. Nu är det ju som så att man kan pumpa, man kan använda tillägg till vissa måltider eller så kan pappan sitta nära och ta hand om barnet direkt efter amning.

Jag tror också att många pappor känner sig utanför och att de inte riktigt behövs vilket är riktigt synd. Vi mammor måste låta papporna komma in på sina egna villkor. Vi måste våga lämna över och strunta i om saker och ting blir gjorda på vårt sätt, pappan måste ju få lov att hitta sitt sätt på egen hand.

Och hur fixade jag det hela? Inte alls! =( Mina barns pappa var borta 1-2 veckor i stöten och sedan hemma 1-2 dagar, inte mycket möjlighet till ansvar och anknytning då liksom. När yngsta barnet föddes tog han förvisso ut sina pappadagar men dem använde han till att renovera köket...men det är en helt annan historia. Tyvärr är det nog inte ovanligt att pappor använder pappadagarna till diverse andra projekt. Projekt som visserligen handlar om att bygga och se om sitt bo men ändå...

Jag tror, precis som författarna till inlägget, att framför allt vården måste bli bättre på att möta föräldrar och i synnerhet pappor och familjer utanför kärnfamiljsnormen. Föräldrautbildningar måste uppdateras och göras bättre!

Oj vad långt det är kvar!!! Inte många lärare ringer pappan om de har något på hjärtat. I många fall skickas inte ens info från skolan till pappan om föräldrarna är separerade. Pappor som är föräldralediga en längre tid ses fortfarande som ovanligt kompetenta och duktiga, en mamma gör bara sin plikt. Fan vad sorgligt! Men mest synd är det för barnen skull som inte ens har en chans att få en tight relation till båda föräldrarna redan från början.

Flyttfåglar!

Två nätter i rad har jag, när jag suttit på balkongen, framför allt hört streck med vad som låter som Kanadagäss. De syntes men det jag såg var vansinnigt vackra i supermånens sken, som flygande (skränande) silverstreck. Hoppas också på att själv bli flyttfågel snart! Min fina lägenhet står där tom och bara väntar...och nyss fick jag reda på att min kunde varit uthyrd redan men så är icke fallet, man börjar ju undra.

Min nuvarande lägenhet är fantastiskt fin! Helrenoverad -07, öppen spis (går ej att elda i men är vacker med levande ljus i), balkong mot torget, parkering och uteplats med grill. Just det, lysande grannar ingår också! Så om någon känner någon som vill ha en stor (105m2) trea, mycket centralt, typ NU så hojta till. Ja den ligger i Ulricehamn förstås och inte Hufvudstaden eller så men det är väldans vacker här i krokarna! För referens, kolla Änglagård =)

Fast det är ju lite dubbelt det där med flytt eftersom jag trivs väldigt bra med bästa grannen...å andra sidan flyttar jag bara ca 100m bort. Men, det blir ändå inte detsamma! Å andra sidan, eller tredje? Så är det väldigt mycket som jag inte kommer sakna med boendet och mitt nya kök är, to die for.

Kärnkraft och grannar...

...båda med potential till katastrof... Om kärnkraft orkar jag inte riktigt skriva just nu eftersom jag inte är tillröckligt uppeldad över det hela i skrivande stund. Jag och goaste grannen ,som inte har med katastrofer att göra, skulle haft en trevlig kväll med lite "hemmafruvin", snack och Singstar men jag drabbades av akut magsjuka, eller nåt. Surt!! Iaf angående kärnkraft så knallade jag stolt omkring med en gul pin med röd sol och "Atomkraft nej tack!" på 1979-80 inför folkomröstningen. 31år sedan och vad har hänt? Inte så värst mycket. Just nu går diskussionerna ang detta på högvarv men de ebbar nog ut snart. Inför omröstningen 1980 hade de flesta olyckan i Harrisburg i färskt minne. Ni vet den där som var så osannolik att den aldrig hänt. Nu har det hänt igen och jag konstaterar att OM något går snett i ett kärnkraftverk så kan det gå förödande snett snabbt! Apropå snett så läste jag att man från Ukraina rapporterat att det hölje man gjutit över Tjernobylkraftverket håller på att spricka! Kanske läge att fixa det? När man sedan ser kartor över var världens kärnkraftverk ligger förfasas iaf jag över att de flesta ligger nära kontinentalplattor och i områden med jordbävningsrisk (i många fall mycket hög sådan), hur gick det till?

Så kommer vi då till grannar och katastrofer...det har varit rätt skönt att vara utan granne på våningen under. Jag hälsar dock vår nye granne välkommen och hoppas han kommer tivas här! Katastrofer hoppas vi att han slipper och även smärre sammanbrott. Det är nämligen väldigt lyhört i huset och mina små låter ibland som en hel arme med små och inte blir det bättre av att deras trotsperioder (utvecklingsfaser om man vill låta mer positiv) aldrig infaller samtidigt. De går liksom om varann....så snart den ena är lugn sätter nästa igång, ett mönster som varit tydligt ända sedan nummer två såg dagens ljus. Men, de är även väldigt artiga, trevliga, nyfikna och hjälpsamma....hoppas det hjälper. Om inte så flyttar vi ju snart =)

Och apropå flytt så hoppas jag nästan på att det dröjer lite, det vore trevligt att få vakna i panik den 1:a maj en sista gång =D

Eländes elände

Vad skriver man när det bara är en massa elände?!? Jag har fått nog av hemskheter och katastrofer! En nära och kär vän väntar på besked om att hennes äldre bror inte längre finns ibland oss. Han har varit sjuk länge så det är i allra högsta grad ett väntat besked, men vad hjälper det? När jag läste hennes blogg idag föll tårarna...åh vad det är viktigt att visa att vi tycker om och älskar dem vi är nära! Det är underligt lätt att glömma av det i vardagen när man inte alls tänker på att det finns ett slut.

Gråter gör jag också när jag ser bilderna från Japan på tv, jag tror jag lägger ner nyhetstittandet ett tag nu för jag mäktar inte med mer. Likadant är det med bilder från Libyen, kan inte den där Herr K avgå och försvinna i tomma intet? Han kan gärna ta med sig tsunamis, jordbävningar, stormar och annat elände också.

Känner mig allt annat än munter just nu! Var till råga på allt tvungen att uppsöka vårdcentralen, igen, det är tredje gången nu. Förra veckan fick jag iofs inte ens komma dit utan uppmanades under fem minuter att sluta röka så skulle nog bihåleinflammationssymptomen försvinna. Eller hur! Jag blir så irriterad på folk som ska tala om för mig hur farligt det är att röka sjuttioelva gånger, jag VET det! Nåja, idag blev det röntgen och avsvällande medicin eftersom jag inte kan ta nässpray utan att blodvite uppstår. Imorgon får jag resultatet och man får väl hoppas det är bihåleinflammation....min hypokondri satte fart så nu har jag en trolig hjärntumör, igen. SUCK

Någon som har bra tips på hur man piggar upp sig? Det får inte kosta pengar eftersom A-kassan fortfarande krånglar (det gråter jag över det med) och bankkontot inte fyllts på sedan tidigt i januari. Och det är ytterligare en sak som irriterar, deprimerar och stör! Jag har faktiskt betalt för min A-kassa, de VET att jag kommer få högsta ersättning men det ska till komplettering på komplettering (har skickat in över 25 dokument by now). Hit med pengarna bara!

Nu ska man väl inte tro att det inte finns nåt roligt alls, för det gör det ju konstigt nog hur eländigt det än är....även om jag inte kan komma på nåt i skrivande stund, påminn mig gärna!

Bihålor ska tydligen se ut som nedan, dock inte mina. Jag har bara en liten en på högra sidan av pannan....inte konstigt att det värker, synen påverkas och yrseln tilltar?

Trött på det hela!

Kärt ämne som jag säkert kommer att komma tillbaks till än fler gånger. Men jag tycker verkligen det är konstigt att det finns så många likartade bloggar och att de mest onitressanta har flest besökare. Dessa unga tjejer som skriver om mode, bantning och operationer och som tydligen är omåttligt polulära...varför? Av kommentarerna att döma ser andra unga tjejer upp till dem och det är än mer obegripligt och tragiskt. Jag menar JAG vill INTE att min dotter ser upp till någon som opererat sig sönder och samman under tonåren!! Hur får de pengar till operationerna alla dessa tjejer? Och hur kan deras föräldrar gå med på det??? DET är nog det jag har mest svårt att förstå. Eller nej det är det inte, det som är svårast att förstå är hur någon kan tycka det är snyggt med ankläppar!

Personligen tycker jag att det hela är intressant, skrämmande och viktigt. Vart är samhället på väg? Är det ok att operera sig när man är en ung och söt tjej och då förvandlas till någon som ser många år äldre ut och lika skrämmande som Michael Jackson? Varför uppmuntrar inte föräldrar till acceptans och att tycka om sig själv som man är?

Upplyftande var iaf en mycket bra artikel i Vanity Fair om Nicole Kidman som slutat botoxa sig eftersom det påverkade hennes chanser att få bra roller, yay! Vanity Fair är för övrigt en fantastisk tidskrift i klass med (om inte långt över i vissa nummer) Magasinet Filter. Just nu läses i badkaret förra månadens nummer som inhandlades i London, åh vad jag stör mig på att tidningen är mer än dubbelt så dyr här!!!

Så, tonåringar borde inte ens få lov att operera sig annat än när det gäller hälsan eller något annat allvarligt problem. Jag är TRÖTT på det hela!

Här är några skräckexempel
Sen finns det visserligen några lyckade exempel på operationer och läppförstoringar men inte är de många.

Grattis i efterskott då, grattis S och skräpning!

Igår var det Internationella Kvinnodagen en dag som jag liksom glömde fira, hur firar man den egentligen? Funderade en hel del på kvinnor, våra roller, problem, jämnställdhet och läste många artiklar. Jag kan konstatera att det finns endel puckon där ute som menar att dagen i fråga är förlegad och bör tas bort. Hur man kan tänka så förstår jag inte riktigt när det är så mycket kvar att arbeta med! Dessutom är det ju inte en nationell dag utan internationell och det tar inte många millisekunder att komma fram till att flertalet kvinnor har det mycket sämre än oss i Sverige. Å andra sidan har fler kvinnor i Sverige dödats av sina män än av svininfluensan,tänk om det första uppmärksammats lika mycket som det andra?

Idag har media slagit på stort angående det namn, Håkan Juholt, som valberedningen tagit fram inför valet av partiledare för Sossarna. Media har ju varit som galna de senaste veckorna (månaderna) med sina spekulationer, funderingar tagna ur luften samt intrigmakeri. Nu ska väl sägas att jag inte lyssnat så mycket på bruset då jag tänkt att det får ta den tid det tar...många har varit involverade i processen och valberedningen lämnar besked när de är klara. Nu är de klara och jag tycker det är ett bra val, Juholt verkar vara en man med fötterna på jorden, begåvad med en grym talarförmåga och en stor dos humor. Då är det bara att vänta till kongressen och se hur det går. Oj vad jag skulle vilja åka dit men pengar har en förmåga att rulla snabbt under en helg i hufvudstaden...

Och nu haglar givetvis kommentarerna om valberedningens resultat, det är förvåning, konstiga kommentarer och förståsigpåare som inte riktigt verkar förstå alls. Att det är så svårt att få tag på partiledare kanske inte bara har med socialdemokratin att göra? Kan det vara så att det inte är många som är beredda att leva under sådant tryck som posten innebär? Att vara helt felfri och fortsätta vara det? Sen är det ju så att själva demokratin är i farozonen då färre och färre engagerar sig politiskt, politiker kanske är ett utdöende släkte och så även demokratin? Så skärpning alla läsare (typ 3) och engagera eder! =)

Idag går hela mitt hjärta till Japan och områdena i närheten som blivit eller kommer bli drabbade av jordbävningen och den efterföljande tsunamin!

Min nya karriär som barnmorska!

Jag orkar inte skriva om dagens häldelser i detalj och vill väl egentligen inte ens göra så pga vissa omständigheter.

Strax före elva i förmiddags ringde min vän och granne för att berätta att deras katt var på väg att börja föda sina ungar. Eftersom katten i fråga är mamma till vår katt ville jag jättegärna vara med (också för att snabbt tinga vår nästa katt). Jag kom hem strax efter åtta nu på kvällen! Det var händelserika och omvälvande ca 10 timmar vill jag lova! Jag har aldrig varit med om kattfödsel tidigare men kan varmt rekommendera detta vardagsmirakel!

Iaf, när så den första kom strax efter 11 med svans och baktassar först och ordentligt stor blev vi allt lite nervösa men det gick väl. Min vän blev något bestört då han vid första anblicken liknade sin äldre bror som kanske inte direkt är en skönhet men, han rättade till sig =) Nästa har jag inte riktigt koll på när den dök upp men även det var en stor och fin kille fast med huvudet först och mörkt grå. Därefter kom en stackare som inte hade en chans och det var så fruktansvärt hemskt! Det är den delen jag inte ens vill skriva om det räcker med att jag kommer drömma mardrömmar... Det blir nästan för mycket när liv och död är så otroligt nära varann, jag vet att det är de alltid men inte så tydligt. Redan då visste vi att det var fler där inne som ville ut och jag måste säga att jag var rejält nervös! Där satt vi, tre vuxna människor på golvet jämte en katt med tårar i ögonen och vågade knappt tänka på nästa som skulle komma. Hur skulle den må, se ut, klara sig? Kan säga att hon kom så snabbt att vi nästan missade det hela upptagna som vi var av att se på förlossningsbilder på kameran =) Och denna hona är vår nästa katt! SÅÅÅÅ söt och liknar sin syster i det att hon är trefärgad och har lite rött i sin päls. Två timmar senare var det dags för den sista ungen som även den var en liten söt kille i mer silvrig päls än de andra. Fast det är klart, när mamma är typ Russian Blue och pappa norsk skogskatt i rött och vitt så blir det fint.

Konstaterar att barnmorska ska jag inte bli för det verkar enormt påfrestande, slitigt och svårt om än fantastiskt. Nu ser vi fram emot att följa dessa fyra mirakel tills vår tjej är stor nog att flytta hem till oss vilket nog dröjer tills vi installerat oss i vår nya lälgenhet i maj/juni. Nedan en bild på underverken, visst är de fantastiska?!?

Just det, om ni (ja om nu någon råkar läsa detta) vill följa en blogg som är rolig, välskriven och intressant så titta gärna in in hos Queen Eva min kära vän & granne.

Lite mer London

Har kommit fram till att det blir en resa snart igen eftersom jag delvis blev snuvad på senaste resan. Jag hann knappt shoppa och vi åt bara riktigt god mat en gång =( Annars är det något jag verkligen njuter av i london, all underbar mat från alla världens hörn. I London har jag ätit mongolisk (vid liggande bord), italiensk, grekisk, indiskt, pakistansk, engelsk, amerikansk, japansk, marockansk och säkert någon mer slags mat. Det är helt fantastiskt för hela världens matkultur finns representerad på en så liten yta.

På senaste resan blev det snabbmat i tunnelbanan, McD, en sväng på M&S för att köpa godsaker att äta på rummet samt italienskt på Spaghetti House, brukar vara tveksam mot kedjor men med 39 graders feber är man inte så kinkig. Dessutom var det sonen som hittade det och absolut ville äta där, det såg bra ut så why not liksom? Det var ett bra drag kan jag lova! Sonen åt en himmelsk god pizza (den godaste någonsin enligt honom själv) med mozzarella, tomat, färsk skinka och lövtunna skivor ananas på en lövtunn pizzabotten. Själv är jag ju lite begränsad och ibland feg eftersom jag behöver gluten & laktosfritt men det brukar gå bra och så även denna gång! Jag fick kolgrillade kycklingbröst på en bädd av späda salladsblad och örter med vinaigrette. Det var så fantastiskt gott att jag nästan svimmade =) Jösses, nu blir jag hungrig!

Som sagt, det får bli en tur snart igen! Jag har tappat räkningen på hur många turer dit det blivit genom åren. Första resan gick när jag var åtta år gammal och det var kärlek vid första ögonkastet! Resan jag kommer ihåg bäst, tyvärr, är den då Olof Palme mördades. Det var helt overkligt att vakna på morgonen och se en tårögd, ja tårögd, Margaret Thatcher på nyheterna berättandes om det ofattbara som hänt i lilla Sverige.

Nedan en bild på Spaghettihuset, vacker byggnad på en sidogata till Oxford Street. Var inne en sväng på hemska Primark och kom ut med stor kasse full med kläder till....de små, suck. Orkade inte ens med Selfridges!!! Katastrof! Nästa gång!!! Då blir det även några timmar på Foyles eller Waterstones, båda fantastiska bokhandlar med många våningar.

Skid-VM & tårar samt vardagsmirakel

Veckan har varit som julafton med skid-VM i Norge, flera timmar per dag med fantastiska sändningar att roa sig med. Idag rann tårarna nedför mina kinder när Johaug i ensamt majestät gick i mål med Norges flagga i hand och ett stort leende, vackert! När sedan Björgen kom som tvåa med ett än större leende...ja jösses vad sport kan beröra. Och jo, jag vet att jag är fånigt lättrörd men trivs rätt bra med det =)

Vardagsmiraklet är min väns gravida katt. Hon ser ut som hon svalt en fotboll, katten alltså! I natt kommer antagligen ungarna vilket är typiskt för då sover jag gott och kommer inte få vara med om miraklet...om inte min kära granne ringer och väcker mig förstås... Det är helt otroligt att ha varit med och sett katten från början av graviditeten tills slutet, hoppas det hela går väl. Med tanke på hur stor hon är kan det mycket väl komma ett helt fotbollslag med ungar och vi blir väl med katt nummer två. Det är svårt att motstå bebisar!

Barnhemsbarn och andra missanpassade...

Menar inte att placerade barn är missanpassade men det är en bra rubrik.

Ikväll har jag sett på Debatt som delvis handlade om Upprättelseutredningen gällande nu vuxna som blivit utsatta, vanvårdade eller på annat sätt illa behandlade som barn i foster- eller barnhem. Jag konstaterar att det ju är jättebra och helt rätt att de får ersättning samt ursäkt! Men, detta pågår ju än idag! Det vore ju bra att även lägga ner en massa pengar på en fungerande socialtjänst här och nu? Det här med placerade barn är en mycket svår fråga särskilt som själva placeringen är ett övergrepp i sig. Inget barn vill bli placerat, de vill vara med sina föräldrar trots att de inte har det bra hos dem. Föräldrar är alltid föräldrar och barn är sjukt lojala. Så, självklart måste samhället gå in ibland och omhänderta barn. Problemet är vad man omhändertar dem till och att de då enligt lag är kommunernas ansvar, ett ansvar som jag tror att de flesta kommuner verkligen försöker ta MEN ibland/ofta? går det inte som tänkt. Det borde finnas någon som har stenkoll på de HVB- & familjehem som används de kontroller som görs räcker inte på långa vägar. Särskilt HVB-hemmen borde kollas mycket, mycket mer!

I övrigt funderar jag på Alex Schulmans utspel i Debatt under veckan som riktades mot unga kvinnliga bloggare. Började inte herr Schulman sin bana som bloggare som endast spydde ur sig galla och skit på en riktigt låg nivå? Sten och glashus....

Bilden nedan togs en underbar sommarkväll på Tjörn....längtar!!!

Återuppstånden...

...från de döda! Nu har jag både ätit choklad och tagit två bad så antagligen är jag levande igen. Helt återställd är jag inte och enligt läkare lär det ta ett tag till.

Uj vad jag längtar tillbaks till London, det känns som jag blev snuvad på resan eftersom jag blev så dålig. Sonen tyckte det var toppen och var glad och nöjd vilket är huvudsaken, men ändå, jag var definitivt inte på topp. I skrivande stund förstår jag inte riktigt hur jag klarade av det hela jag som ligger däckad vid en temp på 38,5 i vanliga fall knallade runt i London med 39,4. Konstaterar att man klarar mer än man tror när det inte är läge att däcka helt enkelt.

Nu till något annat! Jag blev riktigt upprörd idag när jag fick veta att elever nu måste vara godkända i 12 ämnen för att kunna gå gymnasiet mot att förut haft krav på G i svenska, matte och engelska. Om man nu hade genomfört en stor förändring i hela skolan hade jag kunnat förstå men det har man definitivt inte gjort. De som verkligen är i behov av stöd får det inte i tid vilket gör att många kommer att uteslutas från vidare studier. De skoltrötta som vill gå en praktisk linje måste ha G i åtta ämnen, hur ska de fixa det?!? Så vitt jag kan se leder detta påhitt endast till än mer segregation och det är synd och skam! Är vidareutbildning tänkt att vara endast för de bättre bemedlade med föräldrar som kan stötta, hjälpa med läxor och skaffa privat läxläsningshjälp med RUT som stöd? Fy fasen!!!