Annas Grallimmatik: skogsröjet

ÄNTLIGEN Skogsröj igen efter ett missat 2014, illa! Nåväl, i år var det 10års jubileum och då måste en ju åka dit! Hoppas innerligt på många, många fler festivaler för Skogsröjet är en fantastisk festival på alla sätt och vis. Härliga människor, grym personal, grym musik (till och med sådant en egentligen inte ens lyssnar på blir liksom bra där). Så, tack som fan Skogsröjet för att ni ordnar en sådan härlig fest för oss!

I år hade vi, tyvärr, bara endagsbiljetter, typ budgetalternativ eftersom undertecknad vägrar bo på annat festivalboende än hotell, och det ska vara bra hotell. Nu var iofs inte vårt hotell särskilt bra men sängen var skön och kudden också. Nästa år är vi tillbaka på favorithotellet som kommer bokas direkt när datum för festivalen publiceras. OM det blir något Röj 2016 förstås, det går hemska rykten om att det kanske inte blir fler, men det måste ju vara illasinnade rykten och inget annat?

Vi hade nöjet att höra Silver när vi gick från parkeringen till entrén, vi var lite sena och fick i vanlig ordning parkering längst bort i skogen. Han lät bra iallafall :) Därefter var det dags för Crucified Barbara som jag hört, tyckt varit ok men aldrig sett live. De var awesome!!! Riktigt jäkla bra! Så, det blev nya cd'n som sedan blev signerad av alla fyra.

Efter Crucified Barbara spelade FM, vi kikade bara en liten stund men lyssnade sedan medans vi gick och kollade vad det fanns för mat, t-shirts och annat.
Electric Boys var nästa band vi ville se, dem har jag inte heller sett tidigare och egentligen inte lyssnat på heller, har aldrig fastnat för dem. Men live var de grymt bra!!!

Conny Bloom

Efter rockfunkiga Electric Boys var det HEATs tur på stora scenen, dem har vi sett innan och de är oftast mycket bättre än jag tror live. Så även ikväll. bra röj, bra musiker, bra röst och ändå är det inget jag lyssnar på.....det där "IT" saknas tydligen enligt mina öron. Men, det går ju att njuta av musik och glädje ändå och tur är väl det.

HEAT

Efter HEAT skulle Hardcore Superstar spela, på samma scen, så vi bänkade oss där eftersom kidsen ville ha plats längst fram. Det där är en riktigt bra sak med Skogsröjet, att även barn kan stå längst fram (inte i mitten men på sidan nära mitten) utan att skadas. Vakterna är fantastiska och publiken också vilket gör det tryggt. Hardcore var iaf precis lika bra som de alltid är och setlistan var riktigt bra men just nu har jag helt glömt vilka låtar de spelade... bra som fasen var det!

Träffade "farbror" Vic både före och efter till sonens stora glädje. Eller, hela vår lilla familjs glädje! :)

När HCSS spelat klart kändes det egentligen som det var dags att åka till hotellet, att studsa, hoppa, dansa och sjunga känns i kroppen när en är över 40 kan jag lova. Men är man rock änn roll så stannar man tills sista bandet och sista tonen... Skid Row lyssnade vi på i kön till HCSS signering, HEY HO, LET´S GO, lalalalalala! Typ. Ingen Sebastian Bach med och det märktes....

Sist med inte minst var det EUROPE och jösses sicket gig! De har riktigt bra nytt material och det gamla har de dragit upp några varv så de inte låter rockpopalaåttiotalet utan fantastiskt mycket bättre. Råare, smutsigare och rockigare. Riktigt, riktigt bra! Och som den 80-talsälskare jag är började ögonen enna läcka lite under "Carrie" =)

Så har vi äntligen varit iväg och rockat loss de små och jag! I år blev det budgetalternativ i form av Skogsröjet, mycket billig stuga och långhelg istället för hel vecka eller två. Vi hade det riktigt bra! Stugan var enkel men hade allt vi behövde, total radioskugga, ingen förlängningssladd till tv'n och ingen radio var himmelriket, faktiskt. Fast längre än en helg hade jag nog inte klarat! Eller jo, funderar på att införa tv-spel & tvfria veckor eller nåt, så skönt var det trots allt.

Skogsröjet är alltså en rockfestival i Rejmyre, typ mitt ute i ingenstans i de Östgötska skogarna. Det var himla trevlig stämning och bra blanding av kända och okända band som spelade. Vi såg inte så mycket för den första kvällen var vi lite fel klädda och höll på att frya sönder i den 10 grader varma kvällen. På lördagen såg vi D.A.D, Hardcore Superstar och W.A.S.P. Hardcore gjorde en riktigt bra spelning och spelade en favorit som jag inte hört live tidigare, Someone Special, tillägnad publiken. Och W.A.S.P....var allt lite orolig att det skulle bli pinsamt, det blir det ibland när stora band från 80-talet ses i nutid. Men, inte i detta fall, inte alls! De gjorde en grym spelning och Blackie har kvar mycket av sin röst. Men det blev allt lite nervöst ändå eftersom dottern blev stormförtjust och drog sig inåt moshpit vilket kändes sådär. Sonen drog iväg och satte sig längst fram i utkanten av staketet tillsammans med en hög vakter som han roade sig med att slå med sin uppblåsbara plasthammare...don't ask! Vi är rätt säkra på att vi kommer åka dit igen!