Eländes elände

Vad skriver man när det bara är en massa elände?!? Jag har fått nog av hemskheter och katastrofer! En nära och kär vän väntar på besked om att hennes äldre bror inte längre finns ibland oss. Han har varit sjuk länge så det är i allra högsta grad ett väntat besked, men vad hjälper det? När jag läste hennes blogg idag föll tårarna...åh vad det är viktigt att visa att vi tycker om och älskar dem vi är nära! Det är underligt lätt att glömma av det i vardagen när man inte alls tänker på att det finns ett slut.

Gråter gör jag också när jag ser bilderna från Japan på tv, jag tror jag lägger ner nyhetstittandet ett tag nu för jag mäktar inte med mer. Likadant är det med bilder från Libyen, kan inte den där Herr K avgå och försvinna i tomma intet? Han kan gärna ta med sig tsunamis, jordbävningar, stormar och annat elände också.

Känner mig allt annat än munter just nu! Var till råga på allt tvungen att uppsöka vårdcentralen, igen, det är tredje gången nu. Förra veckan fick jag iofs inte ens komma dit utan uppmanades under fem minuter att sluta röka så skulle nog bihåleinflammationssymptomen försvinna. Eller hur! Jag blir så irriterad på folk som ska tala om för mig hur farligt det är att röka sjuttioelva gånger, jag VET det! Nåja, idag blev det röntgen och avsvällande medicin eftersom jag inte kan ta nässpray utan att blodvite uppstår. Imorgon får jag resultatet och man får väl hoppas det är bihåleinflammation....min hypokondri satte fart så nu har jag en trolig hjärntumör, igen. SUCK

Någon som har bra tips på hur man piggar upp sig? Det får inte kosta pengar eftersom A-kassan fortfarande krånglar (det gråter jag över det med) och bankkontot inte fyllts på sedan tidigt i januari. Och det är ytterligare en sak som irriterar, deprimerar och stör! Jag har faktiskt betalt för min A-kassa, de VET att jag kommer få högsta ersättning men det ska till komplettering på komplettering (har skickat in över 25 dokument by now). Hit med pengarna bara!

Nu ska man väl inte tro att det inte finns nåt roligt alls, för det gör det ju konstigt nog hur eländigt det än är....även om jag inte kan komma på nåt i skrivande stund, påminn mig gärna!

Bihålor ska tydligen se ut som nedan, dock inte mina. Jag har bara en liten en på högra sidan av pannan....inte konstigt att det värker, synen påverkas och yrseln tilltar?

Grattis i efterskott då, grattis S och skräpning!

Igår var det Internationella Kvinnodagen en dag som jag liksom glömde fira, hur firar man den egentligen? Funderade en hel del på kvinnor, våra roller, problem, jämnställdhet och läste många artiklar. Jag kan konstatera att det finns endel puckon där ute som menar att dagen i fråga är förlegad och bör tas bort. Hur man kan tänka så förstår jag inte riktigt när det är så mycket kvar att arbeta med! Dessutom är det ju inte en nationell dag utan internationell och det tar inte många millisekunder att komma fram till att flertalet kvinnor har det mycket sämre än oss i Sverige. Å andra sidan har fler kvinnor i Sverige dödats av sina män än av svininfluensan,tänk om det första uppmärksammats lika mycket som det andra?

Idag har media slagit på stort angående det namn, Håkan Juholt, som valberedningen tagit fram inför valet av partiledare för Sossarna. Media har ju varit som galna de senaste veckorna (månaderna) med sina spekulationer, funderingar tagna ur luften samt intrigmakeri. Nu ska väl sägas att jag inte lyssnat så mycket på bruset då jag tänkt att det får ta den tid det tar...många har varit involverade i processen och valberedningen lämnar besked när de är klara. Nu är de klara och jag tycker det är ett bra val, Juholt verkar vara en man med fötterna på jorden, begåvad med en grym talarförmåga och en stor dos humor. Då är det bara att vänta till kongressen och se hur det går. Oj vad jag skulle vilja åka dit men pengar har en förmåga att rulla snabbt under en helg i hufvudstaden...

Och nu haglar givetvis kommentarerna om valberedningens resultat, det är förvåning, konstiga kommentarer och förståsigpåare som inte riktigt verkar förstå alls. Att det är så svårt att få tag på partiledare kanske inte bara har med socialdemokratin att göra? Kan det vara så att det inte är många som är beredda att leva under sådant tryck som posten innebär? Att vara helt felfri och fortsätta vara det? Sen är det ju så att själva demokratin är i farozonen då färre och färre engagerar sig politiskt, politiker kanske är ett utdöende släkte och så även demokratin? Så skärpning alla läsare (typ 3) och engagera eder! =)

Idag går hela mitt hjärta till Japan och områdena i närheten som blivit eller kommer bli drabbade av jordbävningen och den efterföljande tsunamin!