Sonisphere 2010

Resan gick med bil eftersom jag missat boka biljett hos SJ 100 veckor innan avgång och ToR skulle gå på ca 1200:-,en väg med buss på 7 timmar. Så bil it was! Jag installerade mig, efter ofrivillig sight-seeing i centrala delarna av Hufvudstaden, hos underbar vän i Solna varpå vi åkte in till förfest i Kungsan. Eftersom den underbare vännen inte är särskilt intresserad av hårdrock blev det middag på fashionabel restaurang på Hamngatan, Amerikansk sådan som börjar på M. Därefter köades det till att byta pappersbiljett mot armband, redan där och då började jag inse att detta inte skulle vara särskilt välorganiserat... I vilket fall så fick jag armbandet och sen var det dags för Crashdiet!! De var riktigt bra! Men, ljudet var återigen kass =( Denna gång var det sången som försvann vilket var synd för av det jag hörde lät Simon Cruz lysande i motsats till katastrofen på P&L.

På lördagen var det då dags för den stora festen på Stora Skuggan. Att hitta var inte svårt, bara att följa den strida strömmen med Iron Maiden tishor! Regndroppar började sakta falla och jag fick tag i en gratis poncho, ifall ifall liksom. För regna skulle det ju INTE! Jag hittade min vän som skulle hinna se några akter innan hon inställde sig som funktionär och vi tog plats längst fram vid scenen som Mötley Crüe senare skulle inta. Av alla de fantastiska band som skulle spela så var det till syvende och sist för Mötley jag köpt biljetten. När jag bönade och bad om att få se dem på deras Theatre of Pain turné -85 fick jag inte gå för min mamma...snacka om långvarigt trauma!!
Uppvärmningen bestog av Imperial State Electric som gjorde en kanonspelning, Hammerfall som jag till min väns glädje gav en chans OCH som faktiskt var riktigt bra live och Iggy & The Stooges som var helt geniala.

Iggy & The Stooges

Iggy & The Stooges....mest för att illustrera hur blött det var.

Därefter var det dags för Mötley!!! Och det var bra, bitvis fantastiskt! Men, spelningen var på tok för kort och låtlistan lite trist. Nu minns jag förvisso inte allt, jag stog ut länge men när ponchon blivit söndersliten av vakt för att jag höll på att strypas av luvan, armen fastnat i onaturlig vinkel mot staketet och trycket var så stort att jag tappade andan, ja då blev jag upplyft av de räddande vakterna och så var det över. Men, jag stog längst fram! Det var riktigt bra! Och jodå, det var värt det trots blåmärken och regn som blött ned mig inifrån och ut. Bilderna på Mötley blev allt annat än bra... det var inte ett fotovänligt klimat...


Nu borde det inte kunnat bli värre plaskblöt som jag var men jodå...det var innan jag mötte leran! Framför scenen var det ju "plastgolv" vilket inte var fallet på resten av området.

Mötley Crüe

Därefter blev det än värre när ett helt otroligt åskväder drog in över Stockholm med än mer ösregn. Men då inträffade något som förvisso är brukligt i slutet av festivaler och annat men vid detta tillfälle underbart ironiskt. Undertecknad sjöng, visslade och hoppade i vattenpölar så det stänkte! =) Se klipp nedan!