Världen är underlig!

Jag har nu läst klart BOKEN! Så vad tyckte jag då? Sorgligt nog gav den väl inte så himla mycket egentligen. Jag konstaterar att vår monark verkar vara ungefär som han alltid verkat vara. Lite blyg, lite obekväm men full i fan och mån om många och mycket. Sedan är det i den andra delen rent förfärligt om det är sant vilket jag tar mig friheten att förutsätta att det är. En kung som går på strippklubb under officiella resor, festar som om dagen aldrig tar slut i mycket tvivelaktigt sällskap mm mm. Jodå, karln har självklart rätt till ett privatliv men inte vilket privatliv som helst!

Jösses, Mona Sahlin, Arkelsten, Toblorone och betald resa med hotellvistelse ter sig som en amöba i havet! (Inte för att jag tycker det är smart av någon som jobbar med miljöfrågor att bli bjuden av Shell istället för att söka partistöd men det är en annan fråga).

Jag skulle inte brytt mig om det handlade om Nisse Nilsson som fått i sig för mycket på svensexan och...hoppsan. Men nu är det inte Nisse utan Tjabo, hmm kanske sak samma? Nej men ärligt! Om man innehar en sådan position i samhället så kan man inte bete sig hur som helst!

Om boken i sig kan jag bara konstatera att den var en besvikelse! Efter artikeln i Filter trodde jag faktiskt att den skulle vara mycket bättre!

Och med det lämnar jag monarken och funderar på annat. Det finns ju så många viktigare tankar, frågor och synpunkter att få fram. Går och filar på ett inlägg om kvinnofridsbrott...komer så småningom.

Den motvillige läsaren...

...det är jag det! Motvilligt kommer jag ta tag i att läsa ut Den Motvillige Monarken, är inte ens halvvägs än och jag läser vanligen snabbt, för snabbt. Första delen är mycket riktigt en helt vanlig biografi om kungens barndom och uppväxt. Vissa stycken är på tok för långa andra för korta och vissa är mycket trevliga och intressanta. Men, och det här är ett stort MEN! De verkar ha glömt att redigera boken i sin upphetsning över att snabbt få ut den på diskarna. Det vimlar av stavfel, ofullständiga meningar (vilket kanske iofs är passande i sammanhanget?) och alltför många meningar börjar med "och" eller "men" vilket får svenskläraret i mig att rysa och lägga ner boken igen och igen. Jag blir SÅ irriterad! Om man nu som författare skriver en bok för att man anser att det konstigt att det inte finns någon grävande biografi om monarken så kan man väl se till att den åtminstone är bra skriven eller??!!??