Gone but not forgotten?

Jo men faktiskt, jag hade helt glömt bort att jag hade en blogg liggande någonstans ute i rymden, men så fick jag ett mail från Google om att något var fel på bloggen, vad är oklart. Tur att det var Google för det är ett av få lösenord jag faktiskt har koll på! Eller nej, nu ljög jag! Jag fick byta lösen häromdagen när jag loggats ut från YouTube på min tv och desperat ville casta SpaceX uppskjutning av raket med förnödenheter till ISS. Så, troligen kommer jag att få byta det om och om igen. Jag måste börja skriva ner vissa lösen på papper tror jag bestämt, känns lite gammaldags men nödvändigt.

Då är frågan, ska jag sparka igång mitt bloggande igen? Jag har inga följare men saknar att skriva annat än journalanteckningar så varför inte? Jag tänkte faktiskt sparkat igång förra året eftersom vi hade massor av konserter vi köpt biljetter till. Hur det gick med dem förstår ni nog. Det blev inga alls. Zero. Nada. Nichts. Jag saknar konserter så det värker i hela själen! Om jag skulle vinna en ansenlig summa pengar på triss så skulle jag köpa mig en privat konsert för min familj och några vänner! Fuck covid! Mer om det i ett annat inlägg, det har varit ett annorlunda, intressant och spännande år. 

Skogsröjet 2015

ÄNTLIGEN Skogsröj igen efter ett missat 2014, illa! Nåväl, i år var det 10års jubileum och då måste en ju åka dit! Hoppas innerligt på många, många fler festivaler för Skogsröjet är en fantastisk festival på alla sätt och vis. Härliga människor, grym personal, grym musik (till och med sådant en egentligen inte ens lyssnar på blir liksom bra där). Så, tack som fan Skogsröjet för att ni ordnar en sådan härlig fest för oss!

I år hade vi, tyvärr, bara endagsbiljetter, typ budgetalternativ eftersom undertecknad vägrar bo på annat festivalboende än hotell, och det ska vara bra hotell. Nu var iofs inte vårt hotell särskilt bra men sängen var skön och kudden också. Nästa år är vi tillbaka på favorithotellet som kommer bokas direkt när datum för festivalen publiceras. OM det blir något Röj 2016 förstås, det går hemska rykten om att det kanske inte blir fler, men det måste ju vara illasinnade rykten och inget annat?

Vi hade nöjet att höra Silver när vi gick från parkeringen till entrén, vi var lite sena och fick i vanlig ordning parkering längst bort i skogen. Han lät bra iallafall :) Därefter var det dags för Crucified Barbara som jag hört, tyckt varit ok men aldrig sett live. De var awesome!!! Riktigt jäkla bra! Så, det blev nya cd'n som sedan blev signerad av alla fyra.

 Efter Crucified Barbara spelade FM, vi kikade bara en liten stund men lyssnade sedan medans vi gick och kollade vad det fanns för mat, t-shirts och annat.
Electric Boys var nästa band vi ville se, dem har jag inte heller sett tidigare och egentligen inte lyssnat på heller, har aldrig fastnat för dem. Men live var de grymt bra!!!

Conny Bloom

Efter rockfunkiga Electric Boys var det HEATs tur på stora scenen, dem har vi sett innan och de är oftast mycket bättre än jag tror live. Så även ikväll. bra röj, bra musiker, bra röst och ändå är det inget jag lyssnar på.....det där "IT" saknas tydligen enligt mina öron. Men, det går ju att njuta av musik och glädje ändå och tur är väl det.

HEAT

Efter HEAT skulle Hardcore Superstar spela, på samma scen, så vi bänkade oss där eftersom kidsen ville ha plats längst fram. Det där är en riktigt bra sak med Skogsröjet, att även barn kan stå längst fram (inte i mitten men på sidan nära mitten) utan att skadas. Vakterna är fantastiska och publiken också vilket gör det tryggt. Hardcore var iaf precis lika bra som de alltid är och setlistan var riktigt bra men just nu har jag helt glömt vilka låtar de spelade... bra som fasen var det!

Träffade "farbror" Vic både före och efter till sonens stora glädje. Eller, hela vår lilla familjs glädje! :)

När HCSS spelat klart kändes det egentligen som det var dags att åka till hotellet, att studsa, hoppa, dansa och sjunga känns i kroppen när en är över 40 kan jag lova. Men är man rock änn roll så stannar man tills sista bandet och sista tonen... Skid Row lyssnade vi på i kön till HCSS signering, HEY HO, LET´S GO, lalalalalala! Typ. Ingen Sebastian Bach med och det märktes....

Sist med inte minst var det EUROPE och jösses sicket gig! De har riktigt bra nytt material och det gamla har de dragit upp några varv så de inte låter rockpopalaåttiotalet utan fantastiskt mycket bättre. Råare, smutsigare och rockigare. Riktigt, riktigt bra! Och som den 80-talsälskare jag är började ögonen enna läcka lite under "Carrie" =)

Andra för i år...

Ja inte kan man beskylla mig för att överösa mina läsare med inlägg iallafall, eller vilka läsare? De jag hade har troligen hittat bloggar som det faktiskt är aktivitet på...Nåväl, så här mot slutet av 2012 kan jag bara konstatera att livet efter förra inlägget lyckades med konstycket att bli än värre. Det är väl ändå inte möjligt, kan vän av ordning utbrista, men jojomännsan det kunde det.

En förälder till fick cancer med påföljande provtagningar, jätteoperation samt återhämtning och vetskap om att operationen i bästa fall gett personen ca 5år till. men DET tänker jag förtränga å det grövsta just nu!Sen blev det problem med barnen och andra nära och kära som mått dåligt. Därpå följde depression, panikattacker och utbrändhet, igen. Nåväl, det positiva med det är att jag tagit tag i saker och ting på riktigt och att jag kommit fram till att det hära får lov att ta tid! Jag behöver laga mig själv för att må väl framöver på lång sikt. Nu får jag iofs lite hjälp på traven av piller, som jag absolut inte vill ta egentligen men blev övertalad att iallafall ge det ett försök. Döm om min enorma förvåning över att de fungerar! Hur man sedan ska sluta med dem har jag ingen aning om men tanken är ju att jag ska kunna må ungefär lika bra utan dem och då behövs träning på hög nivå.

Det jag främst märker skillnaden på är att jag nu, på piller, inser att jag tidigare gått omkring och varit livrädd 24/7! Vad som varit så skrämmande har jag inte fått riktig kläm på än men det kommer säkerligen. Själv tror jag att jag liksom fastnat i den känslan, känslan av att behöva fly eller slåss, att den funnits där så ofta och länge att det blivit ett konstant tillstånd. Det är väldigt tröttande att äntligen kunna börja att slappna av måste jag säga.

Så, i år tänker jag INTE säga att nu kan det inte bli värre och att 2013 kommer bli toppen minsann. Jag säger bara, BRING IT ON!! I'M READY!

Ska även försöka skriva lite mer om allt möjligt men hålla mig inom ramen för bloggen, musik, böcker, politik & samhälle. I år har jag inte orkat skriva eller läsa alls och senaste boken tog 4½ månad att läsa ut och då var den ändå bra... Ett Skogsröj hanns med, bilder därifrån kommer kanske i nästa inlägg.

Ta hand om er där ute!

Ett år...

...går så snabbt och ändå hinner det hända massor fast tiden står still. Förvirrat? Nejdå inte egentligen! För ett år sedan mådde jag helt otroligt dåligt! Jag hade just kommit hem från London, gick in i väggen och knallade omkring med en hemsk känsla inombords. I huvudet ekade det "Jag måste....jag vill..." och kände samma sak i hela min kropp men visste inte vad det var jag måste eller ville. Det är knepigt att se tillbaks på mig själv för jag kan inte riktigt förstå hur det är möjligt att må sådär och leva så! Men, det gick och jag tog mig sakta men säkert ur det. Eller ur? Förbi är kanske ett bättre ord eftersom jag fortfarande har lång väg kvar och irra ur kurs lär jag ju göra då och då. Men, förhoppningsvis har jag verktygen för att klara av det på ett mindre panikartat och kaotiskt sätt. För, lärt det har jag och jag har till och med dunkat mig själv i ryggen och sagt att, fan vad bra du är du! ATt livet varit en dans på rosor de senaste månaderna vore att säga för mycket, det har varit upp & ner, underbart, ljuvligt, fasansfullt, jobbigt, roligt, magiskt och sorgligt....om vartannat. Mycket har hänt som jag inte skriver om här men jobbigt har det varit. Den stora skillnaden är väl att jag lyckats bygga upp "vattentäta skott" igen, att bara för att en sak är otroligt svår så behöver ju inte allt vara det. Sen har jag också låtit mig må som jag mått liksom. Har jag mått kass och varit ledsen så ok, då får det vara så. Och där är en stor nyckel, att låta sig själv känna det man känner utan att vifta bort eller förringa känslorna. Det känns mycket bättre snabbare då på något sätt.

På jobbfronten har det gått hyfsat...fast jobb har jag inte fått. Men, att vara en av fyra som går till intervju av 80 personer är inte så illa. Jag har fått träna på jobbintervjuer vilket behövdes! Hua vilken underlig situation det där är!! Nu har jag iaf äntligen hittat ett jobb som jag otroligt gärna vill ha! Så, håll gärna tummar och tår! Jag VILL ha ett jobb här i stan så jag slipper pendla har jag insett mycket tydligt efter praktik på hemmaplan. Jepp, jag har praktiserat två månader på ett fik i stan och det bringade en hel del klarhet om vad jag vill. Jag vill verkligen jobba med socialt arbete *punkt* och jag saknar det!

Så, nu ska vi se om jag lyckas blogga lite mer igen, undar om någon fortfarande kikar in och läser? Hoppas det och hoppas ni tittar in igen.

Ha det väl!

Skogsröjet

Så har vi äntligen varit iväg och rockat loss de små och jag! I år blev det budgetalternativ i form av Skogsröjet, mycket billig stuga och långhelg istället för hel vecka eller två. Vi hade det riktigt bra! Stugan var enkel men hade allt vi behövde, total radioskugga, ingen förlängningssladd till tv'n och ingen radio var himmelriket, faktiskt. Fast längre än en helg hade jag nog inte klarat! Eller jo, funderar på att införa tv-spel & tvfria veckor eller nåt, så skönt var det trots allt.

Skogsröjet är alltså en rockfestival i Rejmyre, typ mitt ute i ingenstans i de Östgötska skogarna. Det var himla trevlig stämning och bra blanding av kända och okända band som spelade. Vi såg inte så mycket för den första kvällen var vi lite fel klädda och höll på att frya sönder i den 10 grader varma kvällen. På lördagen såg vi D.A.D, Hardcore Superstar och W.A.S.P. Hardcore gjorde en riktigt bra spelning och spelade en favorit som jag inte hört live tidigare, Someone Special, tillägnad publiken. Och W.A.S.P....var allt lite orolig att det skulle bli pinsamt, det blir det ibland när stora band från 80-talet ses i nutid. Men, inte i detta fall, inte alls! De gjorde en grym spelning och Blackie har kvar mycket av sin röst. Men det blev allt lite nervöst ändå eftersom dottern blev stormförtjust och drog sig inåt moshpit vilket kändes sådär. Sonen drog iväg och satte sig längst fram i utkanten av staketet tillsammans med en hög vakter som han roade sig med att slå med sin uppblåsbara plasthammare...don't ask! Vi är rätt säkra på att vi kommer åka dit igen!

Vår stuga

Bastian mejar ner en tvättäkta rockers med sin hammare

Hardcore Superstar, Vic Zino & Jocke Berg i "Here comes that sick bitch"

Blackie , W.A.S.P

Inte MIA...

...alltså Missin In Action, jag har bara lite semester från det mesta. Eller ja, iaf semster från blogg, barn och måsten.

Försäktingskassan har beslutat att jag inte får sjukpenning från 20 maj...skojigt värre, eller inte. Jag kommer självklart att överklaga i form av brev med en hög bilagor. Nu mår jag förvisso mycket bättre men egentligen inte tillräckligt för att arbeta. men, nu är jag arbetslös trots allt eftersom jag inte orkar mer tjafs. jag skulle kunnat gå till läkare igen och blivit sjukskriven för samma sak men med FKs handläggningstid så hinner jag bli utfattig innan dess. De här månaderna har varit tuffa nog. Nåja, allt är inte svart....eller inget är svart för jag är löjligt lycklig och allt ordnar sig nog till slut =)

Sommarnatt...

...är att föredra just nu. Det är helt enkelt för varmt för att vistas i solen, för att inte tala om hur illa mina vita fläckar tycker om mer än 10min i strålarna. Men, jag klagar inte utan set glatt fram emot ytterligare en underbart skön & vacker sommarkväll. Vi kör nog en repris på gårdagskvällen ikväll för den var härlig! Vi tog oss på rekommendation till ett bad en bit härifrån, jag tyckte jag kände igen beskrivningen och visst har jag varit där förr. Himmelskt vackert, nästan så att man tappar andan...om det inte varit för de där två enormt högljudda och glada barnen då =)Har planer på att ta mig dig på egen hand när de små är iväg på annat och bara njuta av tystnaden, fåglarna, avlägsna röster som ekar över vattnet och kluckandet vid bryggan. Man måste faktiskt inte bada för att uppskatta vatten, så det så! Nåja, nu finns funderingar på att våga bada ikväll men det återstår att se. Jag är nämligen badkruka av stora mått och tycker inte det är njutbart om det inte är riktigt ljummet & gött. Jodå, jag har badat i Åsunden när det var tunn is...det görs dock inte om! men, vad gör man inte för att slippa förlora ett vad?