Ja, på många sätt och vis men just nu särskilt i debatten om föräldraförsäkringen och vem som ska ta ut föräldraledigheten. Lars Ohly uttryckte sig väl rakare än de flesta vilket kan tyckas klumpigt. Å andra sidan leder kanske hans påstående om att mammor kan använda bröstpump om de ska amma efter sju månader till bra diskussioner? Själv ammande jag mina båda barn i två år, ja inte helt förstås, de fick börja äta vanlig mat vid sex månader. Allt i linje med forskningsresultat om barns bästa för att undvika vissa ärftliga sjukdomar. Och ta i trä, än är ingen av dem drabbade!!
Men vad handlar hans utspel om egentligen? Jo, delvis om ojämnställda löner pga att kvinnor föder barn och sedan blir hemma under ett år eller mer. Men delvis handlar det också om barns rätt till sina pappor. Vi kvinnor är förfärande bra på att ta över allt ansvar när det gäller bebisar och anse att vi är vad som är bäst och viktigast för barnen. Ibland så till den milda grad att papporna inte får en chans förrän barnen är över året, och det är beklagligt. När jag lyssnar på diskussioner i lunchrummet blir jag ledsen. Diskussionerna går ut på att pappor inte har så mycket att bidra med när barnen är riktigt små, de kan gott vänta några år och vara hemma senare. Jag hör också att mammorna tyckt det var så skönt att vara hemma att de aldrig skulle tänka tanken på att ge upp en del av sina föräldradagar. Men papporna kanske skulle tycka det var precis lika fantastiskt om de fick chansen?
I Sverige har vi en mycket bra föräldraförsäkring även om flera andra länder är minst lika bra eller i vissa fall bättre. I USA finns däremot inte något likande. Där är kvinnor, om de inte har extremt mycket pengar eller otroligt bra försäkring, tvungna att ge sig tillbaks till arbetet inom tre månader. Och man får dessutom inte betalt under de tre veckor man är borta från arbetet! Läs gärna mer HÄR.
Läs HÄR för en hyfsat bra jämförelse mellan olika länder.
I vilket fall som helst så vet jag många mammor som gått tillbaks till jobb efter några månader som och lyckas fortsätta amma och ja med hjälp av pump... Efter vad jag vet har barnen inte fått några bestående men av detta och inte mödrarna heller. Visserligen har inte bebisarna tvingats vara hemma med sina fäder utan varit med mor/farföräldrar eller hos dagmammor men ändå.
Hur jag själv skulle reagera om det handlade om mig? Det vet jag inte, jag skulle vilja tro att jag, om jag fick barn nu, skulle vilja att pappan var hemma...men antagligen skulle det inte bli så alls utan mer "som vanligt". Suck. Vi kanske behöver lite hjälp på traven för att fatta pappornas betydelse?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar