Att bo eller inte bo?

Eller egentligen är frågan, var och hur ska man bo?

En fin sak med Sverige har varit möjligheten att påverka sitt boende och bestämma hur man ska bo och till vilken kostnad. Så icke längre! Efter nya bestämmelser om att man måste betala 15% i insats vid bostadsköp har det för många blivit omöjliget att köpa bstad. om man inte vill ta dyra inblanco-lån förstås. När jag frågade person kunnig på området om hur unga ska kunna köpa en första bostad fick jag svaret, föräldrar får börja spara när barnen är små. jaha, och vilka har råd med det? Att en liten lägenhet i Stockholm eller Göteborg går loss på 2 miljoner är inte ovanligt, då behövs 300000 kontant. Det är få förunnat att kunna spara 15000/år (om man sparar åt barnen i 20år). Jag ser klyftorna öka dramatiskt i samhället redan där!

Men som om det inte var nog så finns nu en lag om att privata fastighetsägare inte ska behöva förhålla sig till kommunala fastighetsbolags hyror och ligga på samma nivå. Jag anar att hyror kommer öka dramatiskt och många behöva flytta. Eftersom det främst är lägenheter i attraktiva områden som kommer få kraftigt höjda hyror så...ja man ser ju vartåt det bär hän det med! Själv kommer jag kanske bli tvungen att flytta då min hyra efter önskad höjning skulle gå på mer än 7800:- och det är lite väl saftigt med bara en lön och inget bostadsbidrag. Seriöst! Kompisar bor i Linnéstaden i Göteborg och betalar MINDRE för samma yta! Hur gick det till???

Bostadsbidrag ja! Där har vi också något som sänkts och som särskilt går ut över ensamstående mammor med barn. Jag skriver mammor även om det till viss del går ut över ensamstående pappor också men män tjänsar ju, som bekant, oftast mer.

Funderar på att dra utomlands och investera i en flådig villavagn till hyfsat pris och bo på Prången...eller kanske inte, men ändå.

Hoppsa, när jag letade bild till inlägget kom jag på att jag skrivit om detta innan, fast bara om de nya reglerna gällande lån...Sorry för upprepningen men det är en viktig fråga tycker jag.