Göteborg blev tydligen bombhotat i helgen och tidningar, tv och radio basuńerade ut feta rubriker i kör. Personligen tyckte jag det var fasligt överdrivet och började fundera på varför. För det första vägrar jag bli rädd för sådant... För det andra har det inträffat bombdåd och terrorhot var gång jag satt min fot i London ända sedan 80-talet, det har varit IRA, veganer och muslimer - i den ordningen. Sist var under terrorhotet mot Heathrow. Jag har också suttit på ett café i Israel medans militär oskadliggjorde en misstänkt bomb sisådär 20 meter därifrån, jag åt upp lunchen och ställde mig och fotade. Som tur var så var det ingen bomb, det hade nog gått sådär...
Det som upprör mig mest nu efter helgen, utan bomb, är behandlingen av de som insatsstyrkan tog med sig till polisstationen mitt i natten. Man behandlar INTE människor så oavsett vad de är misstänkta för! Fram för allt behandlar man ALDRIG barn på ett sådant sätt! Skäms och vet hut! Jag har dock en otäck föraning om att detta varken är första eller sista gången det händer.
Och jodå, Orust hanns med i fredags och det är lika förtrollande vackert i oktober! Längtar!
2 kommentarer:
Jag håller med dig. Funderade också på det där med bemötandet av dem som man tog med. Det sprider sig en slags känsla i samhället av att man ska "ta i med hårdhandskarna" för att kompensera att "vi svenskar alltid har varit så blåögda". Då verkar det vara helt ok att åsidosätta mänskliga rättigheter.
Hoppas att vi hittar balansen någon gång - vilket inte är en helt oväntat kommentar från mig som är född i Vågens tecken!
Vad är det med dig och Orust förresten, eftersom det återkommer? Kommer du därifrån? Eller har du sommarstuga eller nåt? Jag är bara rent och skärt nyfiken. :)
Hoppas jag innerligt och det snabbt! Positivt iaf att polisen erkänner att de gjort fel och att det hela utreds.
Nyfiken ska man vara! =) Orust...ja du. Jag har alltid älskat havet och Bohuslän i synnerhet. I somras fick jag chansen att arbeta där som konsult och tog den. Jag hade en helt fantastisk sommar på många sätt. Jättejobbig också bitvis men närheten till havet hjälpte i det också.
Tyckte att chefen kunde flytta Ulricehamn närmre Orust men se det gick inte...
Skicka en kommentar