Hoppsan, den var nära på Bladetstatus på den rubriken!
Kan inte låta bli att skriva mer om terrordådet i Stockholm. Jag kan konstatera att media är allt annat än sansade men att där finns ljus av klarhet i mörkret.
Många röster hörs om en tvetydig bild av mannen i fråga, att det inte var något konstigt med honom eller att de som gick i skolan med honom på nittiotalet minsann inte alls är förvånade.... Nu är det väl så att de flesta terrorister är som folk är mest, fast ändå inte. De har jobb, familjer och lever vardagsliv som alla vi andra. Det går INTE se att någon är terrorist, det står liksom inte i pannan.
En annan sak som slog mig när tv visade bilder från platsen där mannen dog är avsaknaden av ljus och blommor som man på senare år blivit van att se drivor av på dödsplatser eller i dess närhet. Kanske kan man inte förvänta sig att någon skulle komma på tanken att hedra eler sörja en terrorist? Men, som ovan skriver var han ju trots allt en helt vanlig människa med familj och vänner och hans död är ruskigt tragisk oavsett.
Det är otroligt tragiskt att människor känner en sådan frustration och ilska (hat) att de blir själmordsbombare! Hoppas nu att Sverige och Svenskarna sansar sig så att vi inte får än fler övervakningslagar, intrång i den personliga integriteten och rädda, skrämda människor som blir skräckslagna när de ser en man med Palestinasjal på sig på gatan...
1 kommentar:
hej. din kommentar försvann sist, mkt märkligt.
funderar oxå en hel del på det som hände i lördags. tror att det är bäst att ta det lugnt innan vi vet vad det egentligen var som hände.
Skicka en kommentar