Och där var väggen...

...och stopp tog det totalt! Jag mår inte lika dåligt som förra gången men det är ändå riktigt illa. Att jag inte mår lika dåligt beror troligen på att jag inte är rädd eftersom jag känner igen symptomen och vet att jag inte kommer dö, ja iaf inte just precis på stubben. I London kom jag fram till endel viktiga beslut de har blivit starkare och tydligare för var dag. Så, igår fick jag nog av att veta vart jag är på väg och av att må dåligt så nu ska det aktivt arbetas för att jag ska må bättre.

Det är ju som så att INGET i hela världen är viktigare än att barnen och jag mår bra, inget!

Hur det hela ska gå till vet jag inte riktigt men bara att ha tagit beslut har gjort att ett ton sten fallit från mina axlar. Jag tror dessutom helt och fullt på ATT det kommer gå bra och det torde vara en bra start? Känner att det kanske kan bli lite si och så med bloggandet ett tag tills jag inte är så överjordiskt trött, men vi får se. Hoppas ni som läser är kvar.

Nedan en bild på min favoritblomma som tyvärr ofta är svår att hitta i den färgen...men den gör sig kanske bättre på bild än i en vas där den vissnar snabbt?