Kris & nojja!

Stavas "nojja" med två j? Sak samma! I december insåg jag att jag fyller jämnt i år. Det borde väl inte komma som någon överraskning men jodå, insikten nästan golvade mig! Ni förstår, jag har stannat på 28 när jag fick min dotter. Tiden har liksom gått tre gånger så snabbt sedan dess... Förvisso ser jag väl inte direkt ut som att jag snart uppnått denna aktningsvärda ålder men, usch och fy, det känns liksom (tror jag). Jag får fortfarande visa leg på Bolaget några gånger per år och ibland även när jag köper cigaretter (vilket är lite väl att ta i) men ändå trevligt.

Mig veterligen har jag aldrig drabbats av ålderskris förr så egentligen vet jag väl inte om det är vad jag har. Men, jag tänker mycket på allt jag inte hunnit och vill göra som om tiden rinner ut. Samtidigt vet jag ju att jag, förhoppningsvis, har en himla massa år kvar att göra massor på. Det hjälper dock föga när tankarna mal, kroppen förändras och jag de facto är medelålders. En släkting sa, med negativ betoning, att jag ju inte beter mig som 40. Vad hon egentligen menade vet jag inte men jag bestämde mig för att ta det som en komplimang.

Apropå att bete sig som sin ålder...Det här med kläder funderas också på. När jag var ca 20 och på båtresa till London förfasades vi "ungdomar" av en kvinna i 40-50års åldern som trodde hon var 20. Hon hade kort skinnkjol, höga klackar, massor av spackel och leopardmönstrad blus, det såg rätt sorgligt ut tyckte vi. Tänk om JAG ser ut sån?? Snälla, om ni någonsin ser mig i leopard-, zebra- eller girafftryck - skjut mig!
Fast jag tröstar mig med att nu, 20år senare har mycket förändrats och till och med människor äver 70 har jeans =) Min mormor började klä sig i oformliga och livligt mönstrade tantklänningar vid 60!

Så jag konstaterar: Jag är JAG, jag har min stil och åldern kommer antagligen inte ändra så värst mycket på det, hoppas jag =) Må jag gå i mina lila DocMartens och rutiga jeans vid 70 om det är vad jag vill...men som sagt, djurtryck=skjut mig!
Tack & god natt!