Då var jag tillbaks efter min lilla utflykt till Wordpress, det fungerade inte riktigt med bilder, länkar och utseende på bloggen däröver. Man kan säkert lära sig det, har sett en tjock tidskrift på Ica om hur man använder Wordpress på bästa sätt...men ska det behövas? Nej, då är jag hellre här där det nästan ser ut som jag vill, är lätt att få upp bilder och länkar men förvisso inte funkar så bra med kommentarerna. Å andra sidan är det inte så många som kommenterar så det spelar mindre roll i sammanhanget. Nåja, tillbaks är jag!
Nu ska det filas på inlägg om Telia som jag är allt annat än glad på just nu. Återkommer när jag skrivit klart!
torsdag 12 maj 2011
tisdag 10 maj 2011
Flyttlasset har gått!
Ja inte till nya lägenheten, iaf inte helt och hållet, jag bär och släpar lite varje dag för att dra ut på det roliga liksom. Nej, det är bloggen som flyttat till ny adress! Jag har funderat på att flytta den länge men inte kunnat bestämma mig för åt vilket håll, WordPress eller LiveJournal. Båda är bra på sitt sätt och jag har bloggat på dem båda förr, bloggar som haft typ tre inlägg per år eller så... Nu föll valet på WordPress, den ser inte riktigt ut som jag vill men jag får lära mig allt eftersom antar jag. Att jag till slut bestämde mig beror på att en av mina favoritbloggar har flyttat dit så jag slipper känna mig så ensam =)
Vill någon fortsätta att följa min blogg så är adressen: http://festivalmamman.wordpress.com/
Hoppas ni kikar förbi! Vi ses!
Vill någon fortsätta att följa min blogg så är adressen: http://festivalmamman.wordpress.com/
Hoppas ni kikar förbi! Vi ses!
onsdag 4 maj 2011
Bättre och bättre!
Efter några dagar med skyhögt intag av Penicillin börjar jag må hyfsat. Idag har jag till och med varit ute och rört på mig, grejat lite lätt i nya lyan och hämtat färg. Själva målningen får jag leja bort till någon för jag kommer inte orka än på ett tag. Färgen som dottern ska ha på en vägg i sitt rum ser helt galen ut men vem vet, den kan ju förändra sig när den väl är på väggen...Foto kommer när det är målat, den måste ses! Att beskriva den är svårt men mörkt lysande cerise/lila kanske?
Konstaterar att den bästa bot som finns när man är sjuk är spinnande katt på magen! Tänk om några veckor när vi har två katter så frisk jag kommer att vara! Här kommer foto på lilla Yrla som kommer döpas om till Wookie, gissa varför. Nu ser hon liiiite slug ut på fotot men bedårande söt ändå, tycker jag.
Konstaterar att den bästa bot som finns när man är sjuk är spinnande katt på magen! Tänk om några veckor när vi har två katter så frisk jag kommer att vara! Här kommer foto på lilla Yrla som kommer döpas om till Wookie, gissa varför. Nu ser hon liiiite slug ut på fotot men bedårande söt ändå, tycker jag.
tisdag 3 maj 2011
Deckardrottning...
...är jag så till vida att jag älskar deckare eller ska man kalla det crime? Deckare känns mer Agatha Christie, fast hon är inte fy skam hon heller. En av mina favoritförfattare i changern är Val McDermid, ni har säkert sett tv-deckare baserade på hennes böcker som handlar om kommissarie Carol Jordan och profileraren Tony Hill. Tv-serien är faktiskt lika bra som boken och det tycker jag trots att jag läste först och såg sedan, huvudkaraktärerna är perfekta i sina roller! I London köpte jag senaste boken Fever of the Bone och den var absolut ingen besvikelse utan tvärtom ville jag inte riktigt påbörja sista kapitlet för att slippa läsa kart. Det jag tyjer är så bra med just den här serien är främst att Val McDermid skriver otroligt bra, har koll på omvärlden och att det alltid finns karaktärer i olika åldrar, olika nationaliteter, härliga personligheter och kmplexa förhållanden. Läs gärna hennes alster!
Andra kriminalare jag tycker mycket om är Ian Rankins böcker om polisinspektör Rebus som utspelar sig i Edinburgh. Han är förvisso lik många andra kriminalsnutar, lyssnar på underlig musik, är en ensling och dricker för mycket (Mankells Wallander typ). Mankell hör också till favoriterna, så klart!
Michael Connelly är en tredje favorit vars Harry Bosch även han sällar sig till de drickande enslingarna men i Los Angeles. Han har även skrivit två andra serier med andra karaktärer men de olika karaktärerna gästspelar ibland i varandras böcker vilket är lite kul.
Det (dricker i ensamhet och lyssnar på underlig musik) gör däremot inte Jeffrey Deavers karaktär Lincoln Rhyme, en totalförlamad kriminaltekniker som tillsammans med polisen Amelia Saschs löser de mest fasansfulla brott. Tyvärr blev det helt fel när film skulle göras på böckerna och Denzel Washington och Angelina Jolie fick huvudrollerna, inget fel på dem för de tittar jag gärna på men hur fel som helst när man läst böckerna. Av samma anledning har jag inte sett mer än första filmen av Stieg Lrssons böcker. Michael Nykvist?!? Hur tänkte de då??? Annars älskade jag böckerna och kan inte låta bli att undra hur de resterande skulle sett ut. Vad jag förstår hade han kontrakt på ca tio böcker och alla skulle vara olika sub-changrer inom deckar-changren, intressant.
Men nu var det ju deckardrottningar det skulle handla om?! Det finns ett antal att välja mellan och fler poppar upp var dag verkar det som, vilket gör det lite svårt att hitta de riktigt bra. Men jag satsar gärna på säkra kort, Elizabeth George som skriver om inspektör Lynley och Barbara Havers som även de finns på tv och är helt klockrena. Böckerna utspelar sig i Storbritannien och jag har följt dem så länge att karaktärerna känns som gamla kära vänner =) Enligt mig mycket läsvärt och lustigt nog tycker jag att den svenska översättningen ibland til och med är bättre än orginal, dethänder annars aldrig. Nedan en bild på Havers & Lynley, ni känner nog igen dem.
Andra kvinnor som jag gärna läser är Kathy Reichs som skriver om en rättsantroprolog vid namn Tempe Brennan. Tempe har ett trassligt privatliv och delar sitt liv mellan South Carolina och Montreal, Canada. Det är just skillnaden mellan de två platserna och hennes liv på dem som gör det så intressant men även det att hon arbetar med gamla lik (så att säga) och inte bara nya mord och bedrövelser. Bra karaktärer även om jag kan känna att historierna ibland blir lite väl otroliga.
Minette Walters har jag inte läst något av på ett bra tag, borde kanske se vad hon hittat på de senaste åren. Henner böcker utspelar sig i Storbritannien och hon har ingen återkommande karaktär utan alla böcker är helt fristående och olika. Den jag kommer ihåg bäst i skrivande stund är den första jag läste "Skulptrisen" (1995) som för mig var något helt nytt. Grym, med en otroligt stark huvudperson och välskriven.
Sist men inte minst vill jag slå ett slag för två riktiga deckardrottningar! Ruth Rendell och P.D James som båda varit mycket produktiva, särskilt Rendell som även skrivit under pseudonymen Barbara Vine. PD James skriver om Adam Dalgliesh en poetisk kommissarie med hjärtat på rätta stället även om han ter sig lite torr ibland. Rendell skriver om kommissarie Wexford men har skrivit lika många helt fristående böcker på olika teman (alla i deckarchangren dock, mer eller mindre). Givetvis utspelar sig båda författarnas böcker i Storbritannien, jag är ju lite förtjust i det där landet.
Andra kriminalare jag tycker mycket om är Ian Rankins böcker om polisinspektör Rebus som utspelar sig i Edinburgh. Han är förvisso lik många andra kriminalsnutar, lyssnar på underlig musik, är en ensling och dricker för mycket (Mankells Wallander typ). Mankell hör också till favoriterna, så klart!
Michael Connelly är en tredje favorit vars Harry Bosch även han sällar sig till de drickande enslingarna men i Los Angeles. Han har även skrivit två andra serier med andra karaktärer men de olika karaktärerna gästspelar ibland i varandras böcker vilket är lite kul.
Det (dricker i ensamhet och lyssnar på underlig musik) gör däremot inte Jeffrey Deavers karaktär Lincoln Rhyme, en totalförlamad kriminaltekniker som tillsammans med polisen Amelia Saschs löser de mest fasansfulla brott. Tyvärr blev det helt fel när film skulle göras på böckerna och Denzel Washington och Angelina Jolie fick huvudrollerna, inget fel på dem för de tittar jag gärna på men hur fel som helst när man läst böckerna. Av samma anledning har jag inte sett mer än första filmen av Stieg Lrssons böcker. Michael Nykvist?!? Hur tänkte de då??? Annars älskade jag böckerna och kan inte låta bli att undra hur de resterande skulle sett ut. Vad jag förstår hade han kontrakt på ca tio böcker och alla skulle vara olika sub-changrer inom deckar-changren, intressant.
Men nu var det ju deckardrottningar det skulle handla om?! Det finns ett antal att välja mellan och fler poppar upp var dag verkar det som, vilket gör det lite svårt att hitta de riktigt bra. Men jag satsar gärna på säkra kort, Elizabeth George som skriver om inspektör Lynley och Barbara Havers som även de finns på tv och är helt klockrena. Böckerna utspelar sig i Storbritannien och jag har följt dem så länge att karaktärerna känns som gamla kära vänner =) Enligt mig mycket läsvärt och lustigt nog tycker jag att den svenska översättningen ibland til och med är bättre än orginal, dethänder annars aldrig. Nedan en bild på Havers & Lynley, ni känner nog igen dem.
Andra kvinnor som jag gärna läser är Kathy Reichs som skriver om en rättsantroprolog vid namn Tempe Brennan. Tempe har ett trassligt privatliv och delar sitt liv mellan South Carolina och Montreal, Canada. Det är just skillnaden mellan de två platserna och hennes liv på dem som gör det så intressant men även det att hon arbetar med gamla lik (så att säga) och inte bara nya mord och bedrövelser. Bra karaktärer även om jag kan känna att historierna ibland blir lite väl otroliga.
Minette Walters har jag inte läst något av på ett bra tag, borde kanske se vad hon hittat på de senaste åren. Henner böcker utspelar sig i Storbritannien och hon har ingen återkommande karaktär utan alla böcker är helt fristående och olika. Den jag kommer ihåg bäst i skrivande stund är den första jag läste "Skulptrisen" (1995) som för mig var något helt nytt. Grym, med en otroligt stark huvudperson och välskriven.
Sist men inte minst vill jag slå ett slag för två riktiga deckardrottningar! Ruth Rendell och P.D James som båda varit mycket produktiva, särskilt Rendell som även skrivit under pseudonymen Barbara Vine. PD James skriver om Adam Dalgliesh en poetisk kommissarie med hjärtat på rätta stället även om han ter sig lite torr ibland. Rendell skriver om kommissarie Wexford men har skrivit lika många helt fristående böcker på olika teman (alla i deckarchangren dock, mer eller mindre). Givetvis utspelar sig båda författarnas böcker i Storbritannien, jag är ju lite förtjust i det där landet.
Dagen efter...
...den historiska händelsen, för en sådan är det allt. Jag har funderat lite och tycker det är ganska otäckt att USA kan gå in i ett annat land och avrätta en männsika, bara sådär liksom. Iofs är de ett av ganska få länder i världen som fortfarande har dödsstraff och då ligger det helt i linje att göra så kanske? Men ändå! Skrämmande!
Jag tänker också på Bin Ladens barn och fruar som var i huset där han avrättades, det måste ju varit fasansfullt? För det är ju så att även monster som Bin Laden, Hitler och Saddam Hussein säkerligen hade sina goda sidor och kunde visa kärlek mot de som var nära.
Jag har inte sett några nyheter alls idag och gär det antaglien inte heller, läst har jag gjort men det finns inte så mycket matnyttigt att hämta. Jag hittade dock ett debattinlägg av Helle Klein som kan läsas HÄR. Bra skrivet! Jag tänker inte analysera eller kommentera utan bädda ner min trötta kropp i soffan istället. Jag mår mycket bättre men efter en tur till nya lägenheten för att mäta väggar för inhandling av färg så är jag helt död. Behöver lite energi tills de små kommer hem från sina kompisar och gastar efter mat =)
Ha det väl därute!
Jag tänker också på Bin Ladens barn och fruar som var i huset där han avrättades, det måste ju varit fasansfullt? För det är ju så att även monster som Bin Laden, Hitler och Saddam Hussein säkerligen hade sina goda sidor och kunde visa kärlek mot de som var nära.
Jag har inte sett några nyheter alls idag och gär det antaglien inte heller, läst har jag gjort men det finns inte så mycket matnyttigt att hämta. Jag hittade dock ett debattinlägg av Helle Klein som kan läsas HÄR. Bra skrivet! Jag tänker inte analysera eller kommentera utan bädda ner min trötta kropp i soffan istället. Jag mår mycket bättre men efter en tur till nya lägenheten för att mäta väggar för inhandling av färg så är jag helt död. Behöver lite energi tills de små kommer hem från sina kompisar och gastar efter mat =)
Ha det väl därute!
måndag 2 maj 2011
Västs seger över terrorismen?
Det går liksom inte låta bli att skriva efter dagens pangnyhet (i flerdubbel bemärkelse) om att Osama Bin Laden dödats (avrättats?) i Pakistan. Vi såg det på nyheterna i morses dottern och jag. När det visades scener från USA med massor av människor på gatorna lät det såhär: L-Mamma är det krig där?!. Jag -Nejdå, de firar. L- Vad firar de då?. Jag -Att Osama Bin Laden är död. L - Eeeeew!!!! Sund reaktion tycker jag! Jag har inte sett på nyheter idag eftersom jag finner bilderna från USA med firande, sjungande, skanderande och flaggviftande människor helt fruktansvärda. Inte firar man någons död oavsett hur hemsk personen varit?
Sen är det ju ingen seger över terrorismen heller, tyvärr. Min försa känsla vid beskedet i morses var oro över vad som händer nu. Förvisso tror jag inte att Al-Quaeda är ett så tätt sammansatt nätverk som många verkar tro men, det vore ju förunderligt om karl inte lämnat några instruktioner alls om ifall han skulle dö. Nåja, det är ingen idé att gå omkring och vara rädd för terrorister, då har de ju vunnit....eller är det kanske USA som vinner isåfall som gör sitt bästa för att skrämma oss alla? Å andra sidan ligger väl inte Sverige så långt efter med nya antiterror-lagar som på ett grovt sätt påverkar människors frihet...
Som dottern sa, det är en hemsk, hemsk värld mamma! Bara elände! Tog genast med henne till fönstret och visade på träden som håller på att bli gröna, den vackra blåa himlen, fåglar som kvittrar, katt som spinner, mamman som kan bota akut kramsjuka och en massa andra vackra ting som föll mig in.
Sen är det ju ingen seger över terrorismen heller, tyvärr. Min försa känsla vid beskedet i morses var oro över vad som händer nu. Förvisso tror jag inte att Al-Quaeda är ett så tätt sammansatt nätverk som många verkar tro men, det vore ju förunderligt om karl inte lämnat några instruktioner alls om ifall han skulle dö. Nåja, det är ingen idé att gå omkring och vara rädd för terrorister, då har de ju vunnit....eller är det kanske USA som vinner isåfall som gör sitt bästa för att skrämma oss alla? Å andra sidan ligger väl inte Sverige så långt efter med nya antiterror-lagar som på ett grovt sätt påverkar människors frihet...
Som dottern sa, det är en hemsk, hemsk värld mamma! Bara elände! Tog genast med henne till fönstret och visade på träden som håller på att bli gröna, den vackra blåa himlen, fåglar som kvittrar, katt som spinner, mamman som kan bota akut kramsjuka och en massa andra vackra ting som föll mig in.
söndag 1 maj 2011
Förlängt avbrott
Efter några dagars sjukdom tyckte jag så den 26:e att jag iaf skulle kunna fira min STORA födelsedag med att bli bjuden på lunch och gå ut och äta med de små på kvällen då kalaset belv inställt. Dum idé visade det sig! Nu har jag legat nedbäddad sedan i torsdags med lunginflammation. Funderar på om man får magrutor av allt hostande, ont gör de iaf! Ont gör det iofs överallt...
SURT eftersom flyttplaneringen gått helt åt skogen redan. Nåja, det är bara att bli bra och fortsätta bära, måla, greja och dona så snart det går.
Är tillbaks så snart jag orkar. Tyckte just jag mådde riktigt bra (det gör jag i förhållande till igår) men efter en promenad mellan soffa och kök samt utfodring av husdjur och tillbaks s var jag tvungen att vila... Jag ska nog ta det lugnt tror jag bestämt.
SURT eftersom flyttplaneringen gått helt åt skogen redan. Nåja, det är bara att bli bra och fortsätta bära, måla, greja och dona så snart det går.
Är tillbaks så snart jag orkar. Tyckte just jag mådde riktigt bra (det gör jag i förhållande till igår) men efter en promenad mellan soffa och kök samt utfodring av husdjur och tillbaks s var jag tvungen att vila... Jag ska nog ta det lugnt tror jag bestämt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)