Ett år...

...går så snabbt och ändå hinner det hända massor fast tiden står still. Förvirrat? Nejdå inte egentligen! För ett år sedan mådde jag helt otroligt dåligt! Jag hade just kommit hem från London, gick in i väggen och knallade omkring med en hemsk känsla inombords. I huvudet ekade det "Jag måste....jag vill..." och kände samma sak i hela min kropp men visste inte vad det var jag måste eller ville. Det är knepigt att se tillbaks på mig själv för jag kan inte riktigt förstå hur det är möjligt att må sådär och leva så! Men, det gick och jag tog mig sakta men säkert ur det. Eller ur? Förbi är kanske ett bättre ord eftersom jag fortfarande har lång väg kvar och irra ur kurs lär jag ju göra då och då. Men, förhoppningsvis har jag verktygen för att klara av det på ett mindre panikartat och kaotiskt sätt. För, lärt det har jag och jag har till och med dunkat mig själv i ryggen och sagt att, fan vad bra du är du! ATt livet varit en dans på rosor de senaste månaderna vore att säga för mycket, det har varit upp & ner, underbart, ljuvligt, fasansfullt, jobbigt, roligt, magiskt och sorgligt....om vartannat. Mycket har hänt som jag inte skriver om här men jobbigt har det varit. Den stora skillnaden är väl att jag lyckats bygga upp "vattentäta skott" igen, att bara för att en sak är otroligt svår så behöver ju inte allt vara det. Sen har jag också låtit mig må som jag mått liksom. Har jag mått kass och varit ledsen så ok, då får det vara så. Och där är en stor nyckel, att låta sig själv känna det man känner utan att vifta bort eller förringa känslorna. Det känns mycket bättre snabbare då på något sätt.

På jobbfronten har det gått hyfsat...fast jobb har jag inte fått. Men, att vara en av fyra som går till intervju av 80 personer är inte så illa. Jag har fått träna på jobbintervjuer vilket behövdes! Hua vilken underlig situation det där är!! Nu har jag iaf äntligen hittat ett jobb som jag otroligt gärna vill ha! Så, håll gärna tummar och tår! Jag VILL ha ett jobb här i stan så jag slipper pendla har jag insett mycket tydligt efter praktik på hemmaplan. Jepp, jag har praktiserat två månader på ett fik i stan och det bringade en hel del klarhet om vad jag vill. Jag vill verkligen jobba med socialt arbete *punkt* och jag saknar det!

Så, nu ska vi se om jag lyckas blogga lite mer igen, undar om någon fortfarande kikar in och läser? Hoppas det och hoppas ni tittar in igen.

Ha det väl!

Skogsröjet

Så har vi äntligen varit iväg och rockat loss de små och jag! I år blev det budgetalternativ i form av Skogsröjet, mycket billig stuga och långhelg istället för hel vecka eller två. Vi hade det riktigt bra! Stugan var enkel men hade allt vi behövde, total radioskugga, ingen förlängningssladd till tv'n och ingen radio var himmelriket, faktiskt. Fast längre än en helg hade jag nog inte klarat! Eller jo, funderar på att införa tv-spel & tvfria veckor eller nåt, så skönt var det trots allt.

Skogsröjet är alltså en rockfestival i Rejmyre, typ mitt ute i ingenstans i de Östgötska skogarna. Det var himla trevlig stämning och bra blanding av kända och okända band som spelade. Vi såg inte så mycket för den första kvällen var vi lite fel klädda och höll på att frya sönder i den 10 grader varma kvällen. På lördagen såg vi D.A.D, Hardcore Superstar och W.A.S.P. Hardcore gjorde en riktigt bra spelning och spelade en favorit som jag inte hört live tidigare, Someone Special, tillägnad publiken. Och W.A.S.P....var allt lite orolig att det skulle bli pinsamt, det blir det ibland när stora band från 80-talet ses i nutid. Men, inte i detta fall, inte alls! De gjorde en grym spelning och Blackie har kvar mycket av sin röst. Men det blev allt lite nervöst ändå eftersom dottern blev stormförtjust och drog sig inåt moshpit vilket kändes sådär. Sonen drog iväg och satte sig längst fram i utkanten av staketet tillsammans med en hög vakter som han roade sig med att slå med sin uppblåsbara plasthammare...don't ask! Vi är rätt säkra på att vi kommer åka dit igen!

Vår stuga

Bastian mejar ner en tvättäkta rockers med sin hammare

Hardcore Superstar, Vic Zino & Jocke Berg i "Here comes that sick bitch"

Blackie , W.A.S.P

Inte MIA...

...alltså Missin In Action, jag har bara lite semester från det mesta. Eller ja, iaf semster från blogg, barn och måsten.

Försäktingskassan har beslutat att jag inte får sjukpenning från 20 maj...skojigt värre, eller inte. Jag kommer självklart att överklaga i form av brev med en hög bilagor. Nu mår jag förvisso mycket bättre men egentligen inte tillräckligt för att arbeta. men, nu är jag arbetslös trots allt eftersom jag inte orkar mer tjafs. jag skulle kunnat gå till läkare igen och blivit sjukskriven för samma sak men med FKs handläggningstid så hinner jag bli utfattig innan dess. De här månaderna har varit tuffa nog. Nåja, allt är inte svart....eller inget är svart för jag är löjligt lycklig och allt ordnar sig nog till slut =)

Sommarnatt...

...är att föredra just nu. Det är helt enkelt för varmt för att vistas i solen, för att inte tala om hur illa mina vita fläckar tycker om mer än 10min i strålarna. Men, jag klagar inte utan set glatt fram emot ytterligare en underbart skön & vacker sommarkväll. Vi kör nog en repris på gårdagskvällen ikväll för den var härlig! Vi tog oss på rekommendation till ett bad en bit härifrån, jag tyckte jag kände igen beskrivningen och visst har jag varit där förr. Himmelskt vackert, nästan så att man tappar andan...om det inte varit för de där två enormt högljudda och glada barnen då =)Har planer på att ta mig dig på egen hand när de små är iväg på annat och bara njuta av tystnaden, fåglarna, avlägsna röster som ekar över vattnet och kluckandet vid bryggan. Man måste faktiskt inte bada för att uppskatta vatten, så det så! Nåja, nu finns funderingar på att våga bada ikväll men det återstår att se. Jag är nämligen badkruka av stora mått och tycker inte det är njutbart om det inte är riktigt ljummet & gött. Jodå, jag har badat i Åsunden när det var tunn is...det görs dock inte om! men, vad gör man inte för att slippa förlora ett vad?

Fred och kärlek!

Just nu borde jag ligga i en hängmatta och vifta bort mygg utanför en stuga i Ornäs utanför Borlänge. Jag och de små borde laddat upp inför Peace & Love, åkt på utflyt till Falu gruva, badat och ätit pommes gjorda på nypotatis med majonnäs till. men istället sitter jag vid datorn hemma i lägenheten och kommer möjligen göra ett besök på Borås Djurpark under veckan. Bitter? Jag??!! Nejdå, inte alls. Förhoppningsvis återser vi P&L nästa sommar, men det är ju så mycket man vill göra och om DET inte plötsligt händer så lär vi få svårt att välja. På önskelistan står Legoland, bilresa till Österrike med stopp i Tyskland, P&L (såklart), bilresa i Frankrike mm mm.

Vill åka iväg! Vill inte vara här!

Frisk!!!

Ja iaf enligt FK som beslutat att jag är frisk och inte berättigad till sjukersättning. Min läkare sjukskrev mig tills slutet av juli för att jag skulle komma en bit på vägen med hjälp av psykolog och rehab (stresshantering, avslappning och aktivering). Att jobba med sig själv på det sättet är rätt tufft, tar mycket energi och kräver en hel del vilket läkaren tyckte räckte med tanke på måendet. Men icke, läkarens bedömning gäller inte eftersom FKs medicinska experter vet SÅ mycket bättre... Jag är SÅ otroligt arg, ledsen, trött, hjälplös, nedstämd och förtvivlad att jag inte riktigt vet varken in eller ut. Att få det beskedet av en otrevlig människa per telefon fick mig att bryta ihop totalt = tar medicin igen vilket jag INTE vill.

Anledningen till att jag tog kontakt med FK för 10 dagar sedan var att jag ville ha ett samtal kring hur jag ska kunna arbeta igen. Jag vill verkligen arbeta och ha tillbaks mitt liv och kunna göra vad jag vill när jag vill (det kan man inte när man har med FK och AF att göra, man blir typ livegen). Själv förstår jag inte hur det ska gå till att börja arbeta, vem vill ha en sjukskriven och utbränd människa??? Visst kan jag hitta ett heltidsjobb och börja imorrn men i själen känner jag att det inte vore bra även om jag vill. Jag vill jobba med mig själv och få redskap så att jag aldrig behöver gp in i den där hårda väggen igen. Enligt mitt sätt att se vore det väl billigare att ge mig 1-2 månaders tid att läka och få hjälp för att sedan kunna hålla mig frisk? Att börja jobba och gå in i väggen gång på gång torde bli bra mycket dyrare? Men men, FK bryr sig inte om det... Funderar också på hur de kan ge avslag pga dåligt underlag! Borde de då inte begära in komplettering?

ÅH vad maktlös jag känner mig!! Nåja, det viktigaste problemet är hur jag ska klara ytterligare en månad utan inkomst...

Blondie på vift...

I veckan har jag och dottern varit i Jönköping för att hämta en hylla, men det blev även besök på IKEA samt leksaksaffär... Varför ska det alltid kosta minst 500:- att använda IKEAs utgång? Nåja, det blev de obligatoriska värmeljusen, några växter, två doftljus och det jag åkte dit för...nya frukostskålar.

Dagen efter skulle vi till Borås för att lämna några saker till en vän men hamnade på stan för fika med mor. När man då ändå är i staden vill man ju kika runt lite så det blev tidningar från Pressbyrån, te & nymalet kaffe från Berghs (sorgligt dock att de slutat med ostar) och till slut ett besök på Game där vi INTE skulle handla. Då landade mina ögon på spel som såldes 2 för billigt pris och Little Big Planet 2 har stått på önselistan länge. Bara att göra slag i saken! Efter två turer till databutiken för inköp av nätkablar, letande efter andra sladdar och krälande under sängar så var PS3:an installerad och ÄNTLIGEN skulle vi spela LBP2. Eller inte...jag hade lyckats köpa LBP1 som vi redan har.

Jepp, det var Blondies turer och idag tar vi en ny in till Borås för att byta spel. Egentligen skulle jag hellre ta en tur till Jönköping igen för att inhandla några fina burkar från Derrière La Porte som säljs på A6 (kolla in dem HÄR). Den jag främst vill ha är kaffeburken men även ris, flingor, kattsaker, buljong, pasta och....ja de flesta andra är klart intressanta. De är SÅ fina och jag blir glad av dem! Jepp, nu kommer de som känner mig tro att jag blivit galen men men...