torsdag 21 oktober 2010

Socialtjänsten i ljuset...

...och inget vanligt litet ljus utan Uppdrag Gransknings enorma strålkastare som aldrig lyckas lysa upp hela bilden utan lämnar stora fält av skuggor. Igår handlade det om ett ärende i Marks kommun där två små barn på ett vedervärdigt sätt fått lämna sitt familjehem. Nu är programmet absolut inget program jag gillar eller ens sätter mycket trovärdighet till men...det räcker med den info som gavs trots ensidigheten. Bara det faktum att socialsekreteraren inte gjort besök i familjehemmet under utredningen räcker för att fatta att det har gått helt fel till! Att dessutom inte informera familjehemmet om planerna, jösses jag har inte ord. Ja, familjehem kan vara jobbiga att "ta hand om". De tar mycket tid och har ofta många funderingar och frågor och ibland är man inte överens. Ibland kan de säkert vara sketjobbiga även om jag inte råkat ut för något sådant själv. Men det spelar ingen roll om de är familjen från helvetet när det gäller kontakt med socialsekreterare så länge de tar hand om sina barn på ett riktigt bra sätt. HÄR på Marks kommuns hemsida kan man hitta Socialstyrelsens tillsynsrapport samt dokument om vad Mark tänker göra åt situationen samt har gjort.

Jag är helt övertygad om att samma och liknande problem finns på många förvaltningar i landet, mer eller mindre. Vi som arbetar är ju bara människor...som tur är. Men, det är ingen ursäkt för sådant här slarv. Man kan INTE behandla människor, stora som små, hur som helst!! Jag önskar att reportage som detta kunde få upp debatten på en högre nivå men tyvärr verkar det aldrig hända.
Jag önskar att någon någonstans skulle förstå att socialsekreterare behöver vidareutbildar kontinuerligt, ha en skälig lön, ha en normal arbetsbörda, ha verktyg som funkar till sitt förfogande, inte behöva slåss som en iller för vissa beslut som helt klart är för barnets bästa medans nämnder tänker $$$. Jag önskar....jag önskar så mycket! Socialtjänsten i Sverige gör till största delen ett mycket bra jobb men skulle kunna göra ett än bättre!

4 kommentarer:

Petra sa...

HÅller med om mycket av det det du skriver, förstås. Jag bor inte långt från Mark, så den lokala tidningen har skrivit mycket om det här.

Måste också skriva att jag hittat två nya favvisar - dels din blogg, dels Michael Monroe, varför har jag aldrig hört talas om honom?! Jag tar med din blogg som en av favoriterna på min lista; hoppas att det är ok!

Anna sa...

Det är självklart helt ok, tack så jättemycket! Vad glad jag blir, äntligen en läsare! =) Är också mycket glad att du hittat Michael Monroe, han är helt fantastisk! Får du någonsin chansen att se honom live så ta den hans energi är otrolig. På 80-90 talet var han sångare i gruppen Hanoi Rocks.

Anonym sa...

Som arbetstagare kan man inte piska upp en hatstämning, en MOBB, både emot en arbetsgivare och en kund till arbetsgivaren. Punkt.

Trots att det i programmet visades så lite om familjehemsföräldrarna, så märks det ändå speciellt om den låtsasmamman att hon är nån som har stora brister i självinsikt, och analysförmåga - utan istället väljer mobbarmetoder för att få igenom sin vilja. Hon kanske är i 50-årsåldern, men när hon klappade sin katt i programmet så såg hon ju väldigt omogen ut.

Är man verkligen fokuserad på att göra det BÄSTA för Barnen när man spelar in samtal när de GRÅTER, alltså deras ALLRA mest känsliga/svaga tid..? Eller är man bara fokuserad på att VINNA då?

Troligen har ju socialnämnden insett att låtsasmamman nog har tillhandahållit en STABIL uppväxt under de åren - men att de har insett att låtsasmamman också fostrar fram barn som lär bli mobbare. Något som kanske känts för pinsamt att ta upp i dokumentationen, eller att de i socialnämnden känt sig som mäktiga nog att agera utan att behöva skriva ned alla detaljer som värderats inför beslutet.

Anna sa...

Jag tycker inte man kan kalla en familjehemsmamma för "låtsasmamma", det tycker jag tyder på allt annat än respekt för alla de där ute som gör ett fantastiskt jobb.

Det framgick även andra saker i programmet som kan tyda på att det var ett "jobbigt" familjehem. Men, återigen, det spelar ingen roll så länge barnen blir väl omhändertagna och mår bra. Att någon ser omogen ut när hon klappar en katt är knappast av intresse.

Det ju så att ALLT som ligger till grund för socialsekreterarens beslut SKA stå i journalen, då finns inget som heter pinsamt! Och att de skulle känt sig mäktiga nog utan dokumentation...det vore ju helt fasansfullt!

Som sagt, det spelar ingen roll om familjehemmet så skulle vara hemmet från helvetet. Man kan inte ta ett sådant beslut utan att dokumentera enligt konstens alla regler, utan att träffa barnen i familjehemmet och utan att vara öppen och ärlig. Som socialsekreterare får man inte handla efter helt egna riktlinjer och idéer! Och det får för övrigt inte chefer eller nämnd heller göra.