Har vi inte kommit längre än så här?!?

I dagens Aftonblad kan man läsa ett inlägg om föräldraskap och jämnställdhet, HÄR. Jag håller inte med om allt de skriver men mycket av det stämmer. Självklart borde det vara mer jämnställt men varför är det då så himla svårt? Jag tror att många kvinnor inte vill släppa ifrån sig ansvar för barnen men i synnerhet bebisar. Och, om pappan inte får ta ansvar direkt och skapa en stark anknytning till barnet så fortsätter det ofta att vara ojämnställt.
Jag vet inte hur många kvinnor jag hört säga att de aldrig skulle släppa ifrån sig amningen *suck*. Nu är det ju som så att man kan pumpa, man kan använda tillägg till vissa måltider eller så kan pappan sitta nära och ta hand om barnet direkt efter amning.

Jag tror också att många pappor känner sig utanför och att de inte riktigt behövs vilket är riktigt synd. Vi mammor måste låta papporna komma in på sina egna villkor. Vi måste våga lämna över och strunta i om saker och ting blir gjorda på vårt sätt, pappan måste ju få lov att hitta sitt sätt på egen hand.

Och hur fixade jag det hela? Inte alls! =( Mina barns pappa var borta 1-2 veckor i stöten och sedan hemma 1-2 dagar, inte mycket möjlighet till ansvar och anknytning då liksom. När yngsta barnet föddes tog han förvisso ut sina pappadagar men dem använde han till att renovera köket...men det är en helt annan historia. Tyvärr är det nog inte ovanligt att pappor använder pappadagarna till diverse andra projekt. Projekt som visserligen handlar om att bygga och se om sitt bo men ändå...

Jag tror, precis som författarna till inlägget, att framför allt vården måste bli bättre på att möta föräldrar och i synnerhet pappor och familjer utanför kärnfamiljsnormen. Föräldrautbildningar måste uppdateras och göras bättre!

Oj vad långt det är kvar!!! Inte många lärare ringer pappan om de har något på hjärtat. I många fall skickas inte ens info från skolan till pappan om föräldrarna är separerade. Pappor som är föräldralediga en längre tid ses fortfarande som ovanligt kompetenta och duktiga, en mamma gör bara sin plikt. Fan vad sorgligt! Men mest synd är det för barnen skull som inte ens har en chans att få en tight relation till båda föräldrarna redan från början.