Det går liksom inte låta bli att skriva efter dagens pangnyhet (i flerdubbel bemärkelse) om att Osama Bin Laden dödats (avrättats?) i Pakistan. Vi såg det på nyheterna i morses dottern och jag. När det visades scener från USA med massor av människor på gatorna lät det såhär: L-Mamma är det krig där?!. Jag -Nejdå, de firar. L- Vad firar de då?. Jag -Att Osama Bin Laden är död. L - Eeeeew!!!! Sund reaktion tycker jag! Jag har inte sett på nyheter idag eftersom jag finner bilderna från USA med firande, sjungande, skanderande och flaggviftande människor helt fruktansvärda. Inte firar man någons död oavsett hur hemsk personen varit?
Sen är det ju ingen seger över terrorismen heller, tyvärr. Min försa känsla vid beskedet i morses var oro över vad som händer nu. Förvisso tror jag inte att Al-Quaeda är ett så tätt sammansatt nätverk som många verkar tro men, det vore ju förunderligt om karl inte lämnat några instruktioner alls om ifall han skulle dö. Nåja, det är ingen idé att gå omkring och vara rädd för terrorister, då har de ju vunnit....eller är det kanske USA som vinner isåfall som gör sitt bästa för att skrämma oss alla? Å andra sidan ligger väl inte Sverige så långt efter med nya antiterror-lagar som på ett grovt sätt påverkar människors frihet...
Som dottern sa, det är en hemsk, hemsk värld mamma! Bara elände! Tog genast med henne till fönstret och visade på träden som håller på att bli gröna, den vackra blåa himlen, fåglar som kvittrar, katt som spinner, mamman som kan bota akut kramsjuka och en massa andra vackra ting som föll mig in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar