Änglagård i Ulricehamn

Idag mår jag SÅ bra ända in i själen! Det har varit en underbart härlig dag, Änglagårdsdagen =) Ulricehamn gick man ur huse, Storgatan var fylld av folk, affärerna öppna till sena kvällen, på Torget bjöds det på glögg och man kunde sitta på bänkar med skinnfällar runt en värmande brasa.

Vi klädde på oss som inför en polarexpedition strax före 17 och traskade mot parken för att se fyrverkeri vid sjön. Därefter gick vi mot Folkets Hus via glögg på Torget. Jag förstår inte hur ett par minusgrader kan kännas SÅ mycket kallare än gårdagens -15, det beror väl på råheten. Vi fick vänta länge på celebriteterna, lokala och inresta men stämningen var trevlig och uppsluppen och vi underhölls på bästa vis av en fantastiskt sånggrupp. Så kom de då, Helena, Colin, Rikard och alla de andra....vid de laget var mina fingrar så stelfrusna att jag inte kunde känna avtryckaren på kameran så bilder blev det inte många. Jag fick iaf se fantastiske Rikard Wolff i verkligheten och jodå, han motsvarade förväntningarna. Colin Nutley höll ett tal trots att han sagt bestämt nej till att göra det när han fått förfrågan, han kunde inte låta bli med ett så fantastiskt mottagande, sa han.

Efter lång väntan på de få minuter vi fick se skådespelarna var jag tvungen att gå hem och tina upp fingrarna i varmt vatten i några minuter, AJ! Därefter gick vi ut igen och de små fick sitta i brandbil på Torget och fråga brandmän alla möjliga underliga frågor. Avslut blev det med fika/middag på Torgstallet.

När filmen var slut tågade alla inbjudna genom staden till festen på Hotellet. Längs med promenadvägen över Torget var båda sidor kantade av fackelbärare, otroligt vackert men tyvärr missade jag detta eftersom de, underligt nog, var 15 minter för tidiga och jag befann mig hos grannen på en kopp kaffe. Men dottern meddelade glatt att han med Draculafrisyren såg mycket bra ut...

En riktigt lyckad dag! Personligen tycker jag att Ulricehamn borde ha sådana här aktiviteter mer regelbundet! =)

Nedan följer bild på Storgatan i vinterskrud med rödamattan av ljus, Sveriges finaste Folkets Hus och på sista bilden kan man, om man tittar noga, se Rikard Wolff på väg mot trappan.

Världspremiär av Änglagård!

Jepp, i afton blir det sådan i mitt lilla hörn av världen. Det ska vara aktiviteter hela dagen, fyrverkerier vid sjön och celebriteterna och andra inbjudna ska gå till fots från biografen till hotellet på en röd matta av ljus. Jag tycker det är görkul att det händer något och att man anstränger sig! Själv bänkar jag mig nog på första parkett, min balkong, och ser på skådespelet. OM det blir något, snön verkar inte ha några planer på att sluta falla och nu har det väl kommit någon decimeter nysnö. Blåser gör det också... Man får hoppas det slutar till kvällen.

I övrigt sover jag mest men det finns hopp om livet!

Åter till Stockholmsterrorn

Hoppsan, den var nära på Bladetstatus på den rubriken!

Kan inte låta bli att skriva mer om terrordådet i Stockholm. Jag kan konstatera att media är allt annat än sansade men att där finns ljus av klarhet i mörkret.
Många röster hörs om en tvetydig bild av mannen i fråga, att det inte var något konstigt med honom eller att de som gick i skolan med honom på nittiotalet minsann inte alls är förvånade.... Nu är det väl så att de flesta terrorister är som folk är mest, fast ändå inte. De har jobb, familjer och lever vardagsliv som alla vi andra. Det går INTE se att någon är terrorist, det står liksom inte i pannan.

En annan sak som slog mig när tv visade bilder från platsen där mannen dog är avsaknaden av ljus och blommor som man på senare år blivit van att se drivor av på dödsplatser eller i dess närhet. Kanske kan man inte förvänta sig att någon skulle komma på tanken att hedra eler sörja en terrorist? Men, som ovan skriver var han ju trots allt en helt vanlig människa med familj och vänner och hans död är ruskigt tragisk oavsett.

Det är otroligt tragiskt att människor känner en sådan frustration och ilska (hat) att de blir själmordsbombare! Hoppas nu att Sverige och Svenskarna sansar sig så att vi inte får än fler övervakningslagar, intrång i den personliga integriteten och rädda, skrämda människor som blir skräckslagna när de ser en man med Palestinasjal på sig på gatan...

Terror och jul

Ligger här med feber, hosta och en näsa rödare än Rudolfs. Och, eftersom jag blir lite manlig när jag är sjuk så är det mycket mycket synd om mig och jag är nära döden!

Terrorister i Stockholm måste man väl skriva om idag? Kan inte säga att det förvånar mig, det är kanske mer förvånande att detta är första gången en självmordsbombare agerar i Norden. Är mycket lättad över att mannen uppenbart misslyckades katastrofalt med sitt uppdrag då ingen dog utom hand själv. Det är förstås en tragedi i sig! En stor tragedi! Nu hoppas jag att myndigheter, polis men fram för allt media tar det lilla lugna så att det inte blir panik och anklagelser hit och dit som sedan inte visar sig vara korrekta. Men med Aftonbladet & Expressen på första plats lär det väl inte gå så sansat till väga? Jag såg till min förtvivlan att Aftonbladet publicerat en bild på mannen med bomberna liggande på öppen gata, död. Tänḱer absolut INTE länka till bilden, ni får hitta den själva. Vad tycker ni? Är det ok att publicera sådana bilder?

Julkänslan jag hade för några veckor sedan har mysiskt ebbat bort, ungefär i samma takt som måendet gått nedåt. Förhoppningsvis dyker känslan upp lagom till julafton.
Klappar har iaf inhandlats, beställts och lagts undan, de inhämtas antagligen den 23:e min vana trogen och sedan får jag sitta halva natten och göra tjusiga paket...

Och där var väggen...

...och stopp tog det totalt! Jag mår inte lika dåligt som förra gången men det är ändå riktigt illa. Att jag inte mår lika dåligt beror troligen på att jag inte är rädd eftersom jag känner igen symptomen och vet att jag inte kommer dö, ja iaf inte just precis på stubben. I London kom jag fram till endel viktiga beslut de har blivit starkare och tydligare för var dag. Så, igår fick jag nog av att veta vart jag är på väg och av att må dåligt så nu ska det aktivt arbetas för att jag ska må bättre.

Det är ju som så att INGET i hela världen är viktigare än att barnen och jag mår bra, inget!

Hur det hela ska gå till vet jag inte riktigt men bara att ha tagit beslut har gjort att ett ton sten fallit från mina axlar. Jag tror dessutom helt och fullt på ATT det kommer gå bra och det torde vara en bra start? Känner att det kanske kan bli lite si och så med bloggandet ett tag tills jag inte är så överjordiskt trött, men vi får se. Hoppas ni som läser är kvar.

Nedan en bild på min favoritblomma som tyvärr ofta är svår att hitta i den färgen...men den gör sig kanske bättre på bild än i en vas där den vissnar snabbt?

Resa utan att resa...

Att läsa är att resa utan att resa, ett underbart sätt att fly iväg till olika länder, tidsepoker och upplevelser!

Jag har alltid älskat att läsa och kommer glasklart ihåg ögonblicket då jag knäckte koden vid sex års ålder. Sedan dess har jag ofta setts med näsan över en bok. Böcker kan läsas var och när som helst praktiskt taget. När dottern var liten läste jag vid amning, när jag lagade mat med boken i en hand, rörde i grytan med den andra och vaggade babysitter med foten...Helst läser jag dock i badkaret!

Tänkte jag skulle lista några riktigt bra böcker, sådana där man med fördel kan läsa flera gånger.

En Bön För Owen Meany - John Irving
Jag kan fortfarande höra Owens mycket speciella röst trots att det var många år sedan jag läste den sist. En fantastisk bok, smått underlig men vad annat att vänta från Irving?

David Copperfield - Charles Dickens
Min första Dickens som jag sedan dess läst i några olika utgåvor, den är alltid lika fantastisk.

Mer än Människa - Theodore Sturgeon
Förr fanns ett fantastiskt antikvariat på Gågatan i Borås. Kvinnan som drev det brukade lägga undan böcker åt mig som hon tyckte jag borde läsa, den här var en av dem. Jag tog tveksamt emot den eftersom jag inte gillade (och fortfarande inte gillar) sience fiction men, hon hade aldrig haft fel förr... Jag kunde inte sluta när jag väl börjat! Det är en extremt underlig liten bok men helt fantastisk. Jag kan inte ens besktiva vad den handlar om men den handlar om sex människor som har gåvor utöver det vanliga och som möts...Banalt, jo kanske men ändå så fantastiskt.

Den som vandrar om natten - Marianne Fredriksson
Allt av Marianne Fredriksson är fantastiskt men den här är utöver det vanliga. LÄS!! Tyvärr har mitt ex fått fötter, igen, så jag får införskaffa nytt genast!

Solens Dotter - Pauline Gedge
En fantastisk bok om Egyptens drottning (Farao) Hatshepsut. Jag tror att jag läste den första gången när jag var 12-13år och nu är den nästan sönderläst. Mitt intresse för Egypten har alltid varit stort men med denna bok blev det gamla Egypten levande, doftande och än mer fantastiskt.

Sotarpojken - Alice Tetzner
Den här läste min Svenska/Engelskalärare Ingrid för oss på mellanstadiet och jag har faktiskt inte läst den sedan dess. Dags att köpa in tror jag bestämt. Den gjorde iaf enormt intryck på mig! Mycket på grund av Ingrids fantastiska högläsningsförmåga men jag ser den delvis i bilder än idag så språket bör ha varit fantastiskt.

Det var några av mina favoriter, fler kommer säkert i annat inlägg. Vanligen läser jag oftast deckare och kriminalare men det har blivit lite för mycket av det goda i bokhandeln och många är riktigt dåliga. Just nu läser jag för ovanlighets skull två böcker, en i badet "Generation Kill" och en på soffan Tattoo Chronicles" av Kat von D, den köptes i London och jag började läsa över en kopp kaffe och blev hjälplöst fast.

Apropå tattoo så blev det en andra sådan för mig igår. Den första gjordes -91 och jag har velat göra en till sedan dess....det tog lite tid att bestämma sig =) Bild på den kommer så snart svullnaden lagt sig. Ett Horusöga blev det! Vänstra ögat som står för Horus och månen.

Left bits of my heart...

...in London. Men, nu är jag hemma sedan några dagar, de har varit hektiska både i London och hemma. Längtar redan tillbaks! Nästa tur blir definitivt med sonen!!

Så vad gjorde jag? Träffade en kär gammal vän, var på Tate & British Museum (igen, men British Museum får man inte nog av). På BM var det en special utställning om Egyptien och Book of the Dead som var mycket intressant. Första kvällen såg jag Michael Monroe och Motörhead vilket jag sett fram enormt emot. MM var bra, som vanligt men sedan gick det snett för ljudet under Motörhead vad avskyvärt faktiskt så till den milda grad att jag gick innan det var slut. Att jag dessutom fick en öl över ryggen hjälpte inte direkt till. Att jag sedan blev utskälld och hotad av biffig vakt för att jag fotade gjorde mig inte gladare. Konstigt eftersom jag under MM och halva Motörhead stog längst fram 1m från ett batteri av vakter och fotade för glatta livet utan problem. Inte heller stog det någonstans att fotografering var förbjudet! Dessutom visade jag upp kameran i ingången utan problem. Men vakten visade inte alls någon förståelse nör jag påpekade detta, tvärtom.

Min vöska som var ihopsjunken och hlavtom på ditvägen fick jag sätta mig på för att kunna stänga igen på hemvägen....som vanligt. Handlade kilovis med glutenfritt, Jelly Beans, Lush-produkter och böcker. Fatta att man får fem stycken klassiker för 111:- förvisso pocket men ändå! FYND! Så nu har jag några Charles Dickens, Bronte och Hardy att sätta tänderna i! Nytt för resan var att jag skulle våga mig in på Londons svar på Ullared, Primark vilket var första och sista gången! Några fynd blev det men HU vad folk drog och slet i allt!

Vad mer? Jo klippning och färgning av hår på hipp salong där jag först bedömdes av färgepert och sedan av "min" frisör. Håret förgades, tvättades (med massage) och klipptes för en mycket fet peng men bra blev det och lyxigt kändes det definitivt!

Ätit har jag gjort! Första dagen begav jag mig direkt till Camden Market som är ett favoritställe där man kan köpa mat från alla världens hörn på utomhusmarknaden. Kallt ja men billigt och gott! Det blev fantastiskt gott friterat av olika slag allt glutenfritt, mums. En kväll blev det ljuvligt gott Libanesiskt men tyvärr blev det fel och jag fick i mig en hel del gluten vilket orsakade aningens ångest och kass mage.

Nedan skulle det bli en hög med bilder men det blev fel....så här kommer iaf fyra stycken. De två första är från Camden Market, tredje arenan där konserten var och fjörde Michael Monroe ute i publiken. Det är lögn att fota karln för han rör sig precis hela tiden!