Published with Blogger-droid v1.6.8
fredag 27 maj 2011
En stunds lugn...
onsdag 25 maj 2011
Jösses!
Klockan nio imorron kommer flyttbilen och kaoset här är iaf lite mindre kaosartat. Jag tackar högre makter för underbara och helt fantastiska vänner som hjälpt mig! Själv har jag varit, jaa vad ska man säga...helt ur funktion. Men nu är det bättre, visserligen tack vare piller men ändå. Nåja, nu är det snart över!!! Tack och lov! Ja inte imorron då men på söndag hoppas jag vara klar med hjälp av ytterligare en hög vänner.
Undrar varifrån alla saker kommer!? Konstaterar att dottern är samlare av stort format! Sonen inte riktigt på samma nivå och jag själv...jo spara är jag grym på, det ligger nog i släkten tror jag minsann.
Funderade på häromdagen på varför folk envisas med att kriga mot maskrosor, de är ju vackra!
Undrar varifrån alla saker kommer!? Konstaterar att dottern är samlare av stort format! Sonen inte riktigt på samma nivå och jag själv...jo spara är jag grym på, det ligger nog i släkten tror jag minsann.
Funderade på häromdagen på varför folk envisas med att kriga mot maskrosor, de är ju vackra!
fredag 20 maj 2011
Paus
Published with Blogger-droid v1.6.8
torsdag 19 maj 2011
Mer utbrändhet/utmattningssyndrom
Idag har jag varit hos en riktigt bra läkare! Han ställde många frågor, lyssnade ordentligt och kom med bra lösningar! Så, nu kommer jag få bra och sammanhållen hjälp från flera håll för att kunna må väl igen med psykolog, läkarkontakt, ev mycket svag dos medicin och arbetsterapeut. Himmel vad underbart att träffa på människor som faktiskt lyssnar! Och än bättre att de kommer med bra idéer och en plan för att hjälpa mig.
Jag tänkte jag skulle berätta lite om utbrändhet, hur det är, för det går nog inte ens föreställa sig om man inte varit med om det. Kommer inte ihåg vilken svensk minister det var som gick ut med att hon hade en släng av utbrändhet och sedan mådde väl efter tre dagar....så är det iaf INTE.
Det som är mest skrämmande är att man själv ofta är den sista som förstår hur illa det är ställt trots en uppsjö med tecken. Det som händer med mig är att min kognitiva förmåga försvinner vilket gör livet knepigt. Att laga mat med fler än tre ingredienser ter sig som att laga något ut Heston Blumenthals kokböcker (mycket komplicerat mao och jag skulle kunna dö för att få äta hans mat). Att handla är ett äventyr eftersom jag glömmer vad jag ska ha, glömmer eventuell lapp och kommer hem med saker som inte passar ihop ens med den bästa vilja. Att bestämma om jag ska gå eller ta bilen till vårdcentralen tar en timma! Min i huvudet så noga planerade flytt skrattar jag bara åt...det står grejor om vartannat överallt, något kaosartat. Jag glömmer det mesta som inte skrivs ner och till och med då glömmer jag. Jag gråter för minsta lilla och hör jag sirener är jag helt säker på att något hänt de små eller någon annan jag bryr mig om (katastroftänk). Jag vill och har lust att göra SÅ mycket men bara i tanken, sen blir det för mycket och jag kan helt enkelt inte ta mig för det jag tänkt. Jag läser inte (men det beror mest på att ögat är kass) och lyssnar inte på musik eftersom jag är så sjukt känslig för ljud. Det där med ljud är ett aber för jag kan inte direkt anklaga de små för att vara tysta... Jag kastar om bokstäver när jag skriver vilket gör statusarna på FB lite annorlunda. Jag är ända in i märgen trött och det spelar ingen roll hur mycket jag sover och dessutom har jag svårt att somna eftersom hjärnan går på högvarv just då. Förvirrande på hög nivå! Det är SÅ jobbigt att vilja men helt enkelt inte kunna!
Sen ska sägas att jag ändå lyckas göra en hel del, jag måste ju liksom...det finns ingen annan som gör't så bara att hugga i. Är dock otroligt tacksam för färdiglagad mat och grannpizzerian! Det är dock inte de små som är hjärtligt trötta på mat som inte är "riktig" men de får stå ut! Själv måste jag skärpa mig och börja äta riktig mat och inte bara ösa i kaffe och nougat... Tacksam är jag också för att ha en så snäll granne som hjälper mig att bära ner lådor och böcker till bilen! Man borde få flytta med grannar när man flyttar!
Nedan en bild på den fantastiske Heston och har ni inte sett hans program Heston's Feast så gör det!
Jag tänkte jag skulle berätta lite om utbrändhet, hur det är, för det går nog inte ens föreställa sig om man inte varit med om det. Kommer inte ihåg vilken svensk minister det var som gick ut med att hon hade en släng av utbrändhet och sedan mådde väl efter tre dagar....så är det iaf INTE.
Det som är mest skrämmande är att man själv ofta är den sista som förstår hur illa det är ställt trots en uppsjö med tecken. Det som händer med mig är att min kognitiva förmåga försvinner vilket gör livet knepigt. Att laga mat med fler än tre ingredienser ter sig som att laga något ut Heston Blumenthals kokböcker (mycket komplicerat mao och jag skulle kunna dö för att få äta hans mat). Att handla är ett äventyr eftersom jag glömmer vad jag ska ha, glömmer eventuell lapp och kommer hem med saker som inte passar ihop ens med den bästa vilja. Att bestämma om jag ska gå eller ta bilen till vårdcentralen tar en timma! Min i huvudet så noga planerade flytt skrattar jag bara åt...det står grejor om vartannat överallt, något kaosartat. Jag glömmer det mesta som inte skrivs ner och till och med då glömmer jag. Jag gråter för minsta lilla och hör jag sirener är jag helt säker på att något hänt de små eller någon annan jag bryr mig om (katastroftänk). Jag vill och har lust att göra SÅ mycket men bara i tanken, sen blir det för mycket och jag kan helt enkelt inte ta mig för det jag tänkt. Jag läser inte (men det beror mest på att ögat är kass) och lyssnar inte på musik eftersom jag är så sjukt känslig för ljud. Det där med ljud är ett aber för jag kan inte direkt anklaga de små för att vara tysta... Jag kastar om bokstäver när jag skriver vilket gör statusarna på FB lite annorlunda. Jag är ända in i märgen trött och det spelar ingen roll hur mycket jag sover och dessutom har jag svårt att somna eftersom hjärnan går på högvarv just då. Förvirrande på hög nivå! Det är SÅ jobbigt att vilja men helt enkelt inte kunna!
Sen ska sägas att jag ändå lyckas göra en hel del, jag måste ju liksom...det finns ingen annan som gör't så bara att hugga i. Är dock otroligt tacksam för färdiglagad mat och grannpizzerian! Det är dock inte de små som är hjärtligt trötta på mat som inte är "riktig" men de får stå ut! Själv måste jag skärpa mig och börja äta riktig mat och inte bara ösa i kaffe och nougat... Tacksam är jag också för att ha en så snäll granne som hjälper mig att bära ner lådor och böcker till bilen! Man borde få flytta med grannar när man flyttar!
Nedan en bild på den fantastiske Heston och har ni inte sett hans program Heston's Feast så gör det!
tisdag 17 maj 2011
Utmattningssyndrom INTE = depression!
Jaha så har jag haft en dust med väggen igen, eller har, rättare sagt. Igår passade jag på att bryta ihop hos sköterskan på vårdcentralens öppna mottagning där jag var på besök med dottern och hennes onda knä. Det positiva var att sköterskan lyssnade, förstod och konstaterade att jag behöver hjälp och en läkare som faktiskt finns kvar på vårdcentralen, de är inte så många. Blev rätt sur då hon menade att utmattning och depression är samma sak för det är de inte alls. Jag är INTE deprimerad (det har jag papper på =). Däremot är jag in i själen trött, orkar inget, har tappat större delen av min kognitiva förmåga och får helt enkelt inte ihop saker och ting. Det har varit mycket nu igen och eftersom jag egentligen aldrig tog tag i utbrändheten då i augusti 2009 så SKA jag göra det nu! Ja, under förutsättning att läkare, FK och andra är med på det då... Jag vill inget hellre än att börja jobba och få in pengar men inte till vilket pris som helst. Jag vet att jag måste ta itu med vissa saker innan jag börjar jobba. Jag vet också att det vore förödande att jobba inom socialt arbete eller att pendla just nu. Så på önskelistan står:
* Vila och återhämtning
* Terapisamtal
* Jobb i Ulricehamn, med vad som helst faktiskt utom socialtjänst
Och när jag ändå håller på så:
* Lugna icke bråkande barn
* En flådig utlandsresa med de små
* En låååånghelg i London på lyxhotell och en hög med pengar
* En vecka i stuga i Bohuslän
* Att alla mina saker magiskt flyttar till nya lyan utan att packas och bäras
* Att få må bra i mer än en vecka i taget
Aldrig att jag hade trott att JAG skulle drabbas av det här! Jag som är stark, organiserad, reflekterande, har koll på min kropp och dess signaler och är allmänt positivt inställd till livet. Kanske just därför? Det är ju det här med duktighet och "kan själv-syndromet". Vad gör jag för fel liksom? Varför händer det alltid saker runt mig och varför går det mesta på tok?
Sak samma nu kommer jag att få hjälp och jag SKA reda ut det här! Jag har 30år kvar att arbeta och jag vill må bra under tiden. Just nu känns det som att det aldrig kommer gå över. Att jag alltid kommer vara den här "svaga" människan som jag knappt känner igen. Men, det går att ta sig igenom och det ska jag minsann göra!
You get by with a little help from your friends....man ska bara kunna ta emot hjälp också...
* Vila och återhämtning
* Terapisamtal
* Jobb i Ulricehamn, med vad som helst faktiskt utom socialtjänst
Och när jag ändå håller på så:
* Lugna icke bråkande barn
* En flådig utlandsresa med de små
* En låååånghelg i London på lyxhotell och en hög med pengar
* En vecka i stuga i Bohuslän
* Att alla mina saker magiskt flyttar till nya lyan utan att packas och bäras
* Att få må bra i mer än en vecka i taget
Aldrig att jag hade trott att JAG skulle drabbas av det här! Jag som är stark, organiserad, reflekterande, har koll på min kropp och dess signaler och är allmänt positivt inställd till livet. Kanske just därför? Det är ju det här med duktighet och "kan själv-syndromet". Vad gör jag för fel liksom? Varför händer det alltid saker runt mig och varför går det mesta på tok?
Sak samma nu kommer jag att få hjälp och jag SKA reda ut det här! Jag har 30år kvar att arbeta och jag vill må bra under tiden. Just nu känns det som att det aldrig kommer gå över. Att jag alltid kommer vara den här "svaga" människan som jag knappt känner igen. Men, det går att ta sig igenom och det ska jag minsann göra!
You get by with a little help from your friends....man ska bara kunna ta emot hjälp också...
söndag 15 maj 2011
Somrigt var det här
Tänkte pigga upp bloggen med lite somrigt, om nu gräs är det? Går snart tillbaks till min mer röd/orange/lila färgskala igen, jag lovar.
Idag har jag röstat och jag hoppas ni gjort detsamma!
Jag skulle hunnit med SÅ mycket i helgen men icke. Gårdagen spenderades på vårdcentral & röntgen i Borås med dottern som skadat knät. Röngen visade inget men doktorn tror att det kan röra sig om led- eller korsbandsskada. Bara att vänta och se. Röntgenpersonalen tyckte jag var i behov av att fotas men jag lugnade dem med att min hosta minsann är mycket bättre... Som om hostan inte var nog har jag hostat till mig någon sorts sträckning som sitter vid svanskotan och gör helvetiskt ont och inte alls är till någon hjälp när jag ska pacaka och bära.
Nä, här är faktiskt mest elände just nu så jag återkommer när jag har något intressantare att skriva om.
Idag har jag röstat och jag hoppas ni gjort detsamma!
Jag skulle hunnit med SÅ mycket i helgen men icke. Gårdagen spenderades på vårdcentral & röntgen i Borås med dottern som skadat knät. Röngen visade inget men doktorn tror att det kan röra sig om led- eller korsbandsskada. Bara att vänta och se. Röntgenpersonalen tyckte jag var i behov av att fotas men jag lugnade dem med att min hosta minsann är mycket bättre... Som om hostan inte var nog har jag hostat till mig någon sorts sträckning som sitter vid svanskotan och gör helvetiskt ont och inte alls är till någon hjälp när jag ska pacaka och bära.
Nä, här är faktiskt mest elände just nu så jag återkommer när jag har något intressantare att skriva om.
lördag 14 maj 2011
VIKTIGT val på gång!!!
Snälla ni, om ni inte varit och förtidsröstat så gå och rösta imorgon i Västra Götalands Regionval! Det är ett ofantligt viktigt val! Jag hade egentligen tänkt skriva ett långt inlägg om viktigheten och vad det handlar om men min vän Petra har gjort det så mycket bättre. Läs gärna hennes inlägg HÄR!
Personligen har jag inte ett dugg svårt att bestämma vad jag ska rösta på eftersom jag är 100% för lika vård till alla oavsett bostadsort eller inkomst. Alltså röstar jag rött!
Jag har ju tyvärr en hel del erfarenhet av vården i Sverige och konstaterar att det inte går åt rätt håll utan förfärande fel. Det ser ut som att de bestämmande fått för sig att USA är ett land att ta efter och det skrämmer mig. Jag vill inte att människor ska behöva dyra försäkringar för att få vård. Inte heller vill jag, som Petra skriver, riskera att inte ens få en försäkring för mig och mina barn pga befintliga sjukdomar eller eventuell ärftlighet.
Jag förstår inte riktigt hur de tänker som vill satsa på en vård som inte är för alla, kanske tror de att de aldrig kommer drabbas av sjukdom eller låg inkomst. Tyvärr är det ju så att vem som helst kan drabbas och det på ett kick. Jag är ju själv en sådan som gått från en hög inkomst till en som är lägre än hälften av vad jag hade, från en dag till en annan. Och, eftersom jag varit sjuk en hel del under den här tiden så är jag enormt tacksam över att kunna få vård trots brist på pengar och privat försäkring.
Apropå bristen på bilder i mina inlägg... Saken är den att jag helst inte vill sno andras bilder men är för lat för att ladda upp mina egna... Hoppas bli mindre lat på sikt!
Personligen har jag inte ett dugg svårt att bestämma vad jag ska rösta på eftersom jag är 100% för lika vård till alla oavsett bostadsort eller inkomst. Alltså röstar jag rött!
Jag har ju tyvärr en hel del erfarenhet av vården i Sverige och konstaterar att det inte går åt rätt håll utan förfärande fel. Det ser ut som att de bestämmande fått för sig att USA är ett land att ta efter och det skrämmer mig. Jag vill inte att människor ska behöva dyra försäkringar för att få vård. Inte heller vill jag, som Petra skriver, riskera att inte ens få en försäkring för mig och mina barn pga befintliga sjukdomar eller eventuell ärftlighet.
Jag förstår inte riktigt hur de tänker som vill satsa på en vård som inte är för alla, kanske tror de att de aldrig kommer drabbas av sjukdom eller låg inkomst. Tyvärr är det ju så att vem som helst kan drabbas och det på ett kick. Jag är ju själv en sådan som gått från en hög inkomst till en som är lägre än hälften av vad jag hade, från en dag till en annan. Och, eftersom jag varit sjuk en hel del under den här tiden så är jag enormt tacksam över att kunna få vård trots brist på pengar och privat försäkring.
Apropå bristen på bilder i mina inlägg... Saken är den att jag helst inte vill sno andras bilder men är för lat för att ladda upp mina egna... Hoppas bli mindre lat på sikt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)