Autoimmun x3 är nog!

Igår kväll blev jag nästan bokstavligen golvad av en tanke men som tur var samlade jag mig, letade info och pratade med en vän. Idag har jag varit och kollat ögonen hos optikern och bokat tid hos läkare.

Men jag tar det från början. Jag har alltså tre olika autoimmuna sjukdomar, vitiligo, celiaki och perniciös anemi och fick dem i den ordningen, eller iaf fick diagnoserna. Vitiligon kom när jag var 12-13 år och började med en liten vit fläck på handen. Vitiligo handlar om att man fläckvis "tappar pigment" (tänk Michael Jackson som jag hade hoppats få se svart igen och därmed veta att det fanns bot). Kan säga att det inte var helt lätt att vara tonåring med vita fläckar överallt, för vid de laget fanns de på varenda kroppsdel. Jag kommer ihå en solig dag vid Prången. Jag stod på bryggan omringad av killar och tjejer som pekade och talade om att jag var ful och äcklig och inte borde få visa mig i baddräkt. Synnerligen effektiv då det dröjde över 15år innan jag visade mig i baddräkt igen...ok nästan. På utlandssemestrar tvingade jag mig till det men i övrigt lät jag bli att bada. Under graviditeterna försvann alla fläckar från mitt ansikte = himmelskt! Tyvärr är de tillbaks vilket stör men inte är mycket att göra åt, eller inte värt att göra något åt. Man kan prova med medicinering samtidigt som man solar i speciella solarier på sjukhuset men då måste man knalla runt med solglasögon och heltäckande klädsel så fort man är ute...jobbigt. Man kan också prova diverse krämer, kastanjevatten, puder mm... been there & done that men det blir inte särskilt bra och huden blir hemsk av att inte kunna andas ordentligt. Så, jag konstaterar att jag är som jag är och så är det bra med det.

Celiakin (glutenintolerans) fick jag diagnos på 1997 efter att ha varit sjuk mer eller mindre hela mitt liv. Det tänker jag inte ens berätta om för det var några riktigt tuffa år innan diagnos. Jag vägde 43Kg, skickades runt hela SÄS och fick diagnoser som panikångest, hypokondriker mm. Nåja, efter ett år på glutenfri diet mådde jag bättre än någonsin och även om min mage aldrig blir normal efter alla år utan diagnos så uppför den sig för det mesta. Att äta glutenfritt är inte heller något större problem, det finns alltid något och kunskapen blir bättre och bättre överallt i samhället.

Perniciös anemi är den senaste åkomman och innebär att jag inte kan ta upp vitamin B12 på normalt sätt utan måste ta injektioner varje månad. DET är uppåttjack på riktigt kan jag tala om! Tyvärr har effekten inte varit lika bra den senaste tiden vilket jag iofs inte funderat närmare på, sån't händer ibland och jag har varit stressad och haft influensa. Men under de år, ca sex, som jag tagit B12 sprutor har jag mått mycket bättre så inte heller denna åkomma har stört så mycket.

I samband med min första batalj med utbrändhet 2009 fick jag dubbelseende på höger öga, eller mer att allt har skuggor vilket gjorde det besvärligt att läsa, köra bil och se på tv. I samband med influensan kom det tillbaks och jag tänkte att det kanske har med sjukdomen att göra...men det har inte försvunnit utan blivit värre. Detta har jag klurat väldigt mycket på, det går inte att låta bli för suddet och skuggorna finns ju där konstant. Så helt plötsligt igår kom jag på att det är symptom på ytterligare en autoimmun sjukdom, en jag absolut INTE vill ha! MS (multipelskleros) börjar ofta smygande på detta sätt. Nu kan man tycka att jag är hypokondrisk och överreagerar men det ÄR så att om man har en autoimmun sjukdom drabbas man ofta av fler.

Första tanken var, stick huvudet i sanden så går det säkert över som det gjorde sist. Förra gången kollade jag ögonen och fick remiss till ögonmottagning utan att fel hittades. Men så pratade jag med en vän som har MS och han sa till mig på skarpen att kolla upp det genast, hans MS började med synproblem på ena ögat. Sagt och gjort, optikern hittade inget fel idag (förutom att glasögonen är gamla och att jag borde ha nya bågar). Nu är läkartid beställd och jag är rätt skraj måste jag säga. Men det är väl bara att komma över det och hoppas på det bästa....det KAN ju vara stress eller nåt?! Men det är bäst att utesluta annat för annars slutar jag väl aldrig att tänka på det.

Bilden nedan har jag lånat här. Kommer ihåg att jag blev glad när jag på 80-talen hittade bilder av MJ där det tydligt syntes att han hade vitiligo och tapetserade väggarna med dem. =) Jösses, nu har jag nästan skrivit en hel bok, sorry att det blev så långdraget!